I fredags följde jag med Rita Bonache på jobbet. Rita är VD över ett stort jordbruk som gått i arv i generationer. Dagen började med att vi skulle ut och kolla till korna.

Jag tycker jag brukar fara runt och ha fullt upp i mitt liv. Men det insåg jag efter ett tag att jämfört med Rita, så ligger jag i lä! Att vara VD med så mycket ansvar över både produktioner och anställda, det är inget man sköter på en kafferast direkt. Herregud var hon for runt, kollade precis överallt och hela tiden ringde i mobilen om alla affärer.



Rita och hennes man Fredrico har båda hästuppfödning av lusitanohästar. Här är vi ute och tittar till några två och treårshingstar på ett fält. I Portugal är det så varmt väder att de inte behöver stalla upp hästarna. Därför är de ute hela tiden tills de ska ridas in.

Efter hästarna for vi i Ritas Jeep ut bland risfält. Ris ingår som produktion i jordbruket. Rita visade mig systemet med dammar där de fyller på vatten till fälten. Det fungerade precis som en sluss. Och riskornen körs ut med flygplan. Det är inga små kineser som går runt och traskar med vatten upp till knäna med spädbarn på ryggen som jag sett på TV från Kina.

Sedan körde hon vidare ut i skogen med korkträd. Tyvärr regnade det så mycket då så jag kunde inte gå ut och ta några bilder på det =(. Men det hängde inte korkar i ekarna som det gör i Walt Disneys film Ferdinand, istället skär de av barken och tillverkar kork till vinflaskor av det.

Så hälsade vi på och Rita visade mig sitt familjehus. Det bor ingen i huset nu men hela släkten samlas där varje jul och firar tillsammans. På väggarna hängde det gamla kartor över egendomarna. Äldsta kartan jag såg var från 1800-talet. När man kommer in i huset från gatan ser det ut som om man kom in i en gammal bank. Här betalade Ritas morfars far ut lönerna till arbetarna.

Förutom att äta lunch med en bankir och åka till ett par myndigheter med papper så avslutades dagen med att Rita visade mig sitt turistställe Monte do Areeio. Ett gulligt men exklusivt ställe med massa olika aktiviteter.


Där får man bo i små hus, ungefär som i Sälen, fast dessa är av mycket högre klass med marmorhandfat och äkta handmålningar på väggarna. Upplägget är för både par, vänner eller hela familjer. Så kan man ut och rida, bada i poolen, få massage med aromterapi, åka luftballong eller spela golf eller vad man vill.

Hej. Kom hem igår. Har tyvärr inte haft tillgång till internet på hela veckan sedan jag var med Rita i fredags. Så jag har en hel del att ta igen. Gjorde iordning en del av bilderna igår kväll som jag ska börja lägga ut nu. Men fick just sms att hovslagaren kommer om en timme och att jag måste möta upp honom.

Eva

Har foljt med Rita Bonache idag i hennes arbete. Hon driver ett stort jordbruk som gatt i arv fran hennes morfars far. Har akt runt med henne i hennes Jeep pa allt fran risfalt, hastuppfodning, kor, lunchmote med en bankir till korktradsskogar. Hon far runt hela tiden upptagen, korandes i all mojlig, for att inte saga omojlig, terrang, med mobilen oavbrutet ringandes i olika affarsarenden.

Jag sitter nu pa ett kontor dar hon har mote men lyckas inte overfora bilderna till denna PC =(. Hoppas kunna det nasta gang jag kommer till en dator. Imorgon ska jag rida med i en flodritt for familjer som ska samlas till hast, rida och ha picknick.

Om en stund ska jag fara till ryttaren Fransisco Cancela dar jag ska bo fram till torsdag. Men bade Ritas man Fredrico och vannen Paulo Santos kommer att aka dit och traffa mig pa lunch nagon dag. De sager sig vara helt overtygade om att jag kommer ha det bra dar och ger Fransisco de basta rekommendationer. Ska bli jattekul att fa jobba med honom!

Jag e nu hemma hos min vaninna Rita Bonache i Portugal. Rita och hennes man Fredrico med 2 barn bor i ett stort hus i staden Golega – Hastarnas stad! Fast det e mitt i byn har de stall pa tomten med nagra av familjens hastar. Men da de e uppfodare e storsta antalet hastar langre ut pa landet. Jag ska folja med Rita dit idag.

Rita och Fredricos dotter Vera ar nu 10 ar. Hon har en egen hast; ett gammalt svart sto. Det ar sa harligt att se den fina kontakten Vera har med sin hast!

Karolina Kielbasa-Borgström från RF har gjort två veckors prao hos hoppryttaren Rolf-Göran Bengtsson.
Stävie RF:s hemsida kan du läsa hennes berättelse och se bilder.

Jag flyger till Portugal imorgon. Ska jobba som beridare hos Francesco Concela som har tjurfäktning (fast tjuren har inga horn och den gillar hästana så den stångas inte, och vi får inte sticka eller skada djuren på någon sätt heller). Utan blir själva ”dansen”. Ska bli jättkul att få prova =)

Har packat ner min rosa ridhjälp och säkerhetsväst. De rosa ridstövlarna ska jag ha på mig på resan med jeans till har Lousie räknat ut åt mig i packningen. Nu ni alla portugiser: Nu kommer en äkta blondin i rosa stövlar och hjälm och ska rida både 2 och 3 * fälttävlansbana med er på er hästar! Så håll i hatten så ni själva inte rider omkull av ren förskräckelse =) =)

Hade problem med att få hundvakt bara men nu har det löst sig. Min faster Iha som är pensionär och jobbar med Åkeshovs katthem ska ha Oliver och Gizmo hemma hos sig i en vecka. Har intalat henne att de både är och nästan också ser ut som små katter. Hon verkar tycka det ska bli kul. Bara de inte busar för mycket med ”gamla faster” bara,,,

Har inte packat klart allt än och har idag varit och tagit bilder till reportage för Hästmagazinet. Så de e mycket att så i, men kul!

Uro ska ju betäcka ston så det passade bra jag kunde åka iväg just nu.

Eva

Det var lite svårt med bilder i ridhuset men något som liknar oss har jag fått från Emmas kamera. Jag red Uro i Lätt B och Emma red Pijano i Lätt A. Det blev en lååång dag men hästarna gick så bra så det var ju ändå huvudsaken.

Uro gör framsteg och bockade inte en enda gång. Däremot var han jätterädd för domarbordet. Huuuh! Men det var nästan de flesta hästar mer eller mindre – förutom Pijano då för han är ju aldrig rädd för nå’t. Uro skötte sig riktigt bra och gjorde inga större dumheteter. Men stannade mitt i andra travvolten för att bajsa. Vissa saker skötte han jättetrevligt men allt som hade med övre kortsidan med domarbordet att göra gick han spänt och en bra bit innanför staketet. Det får jag vara nöjd med att det går framåt. Mer kan man inte begära just nu. Det gäller bara att han få komma ut och vänja sig helt enkelt. Få rutin.

Pijano önskade jag mig mer av. Han kan ju precis allt och betydligt mer än Lätt A. Men han kan vara en luring. Bli het, springa i skänkelvikningar man hindrar honom från att dra iväg, piaffera i halterna och varför inte galoppombyten i varje?

”Ser’u domar’n, värsting alltså!”, säger han precis som seriefiguren Mulle. Bara det att det ska varken vara byten i varje eller piaff i de här programmen…

Jag lät nu Emma få rida Pijano som läromästare. Och jag blev tok-stolt när han kom in som värsta lipzzanerhingsten med flickan på ryggen och visade hela ridhuset var verklig dressyr är för något! Han gjorde inte en enda av sina ”luringar”, har aldrig gått så bra och de fick hela 66,8 procent och blev tvåa i klassen =) =) =) =)

Eva

Vid bolagsstämman i Flyinge AB, torsdagen 29 april, invaldes två nya styrelseledamöter i bolaget – Stefan Johanson och Anders Abenius. Stefan Johanson tar också över ordförandeskapet efter Claes Lundell, som innehaft den posten sedan 2005. I övrigt omvaldes samtliga tidigare styrelseledamöter. Beslutet innebär att styrelsen utökas med en ledamot under det kommande året. Vid stämman avtackades Claes Lundell, som därmed lämnar både Flyingestiftelsen och Flyinge AB, av såväl stiftarna som bolagets ledningsgrupp avseende sina stora och goda insatser för Flyinge.

Den nye styrelseordföranden Stefan Johanson, som är VD på Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS), har god kännedom om verksamheten på Flyinge och är ett välbekant namn inom svensk hästnäring:

– Det är naturligtvis spännande att komma närmare Flyinge och att på ett mer direkt sätt kunna delta i besluten, som påverkar strategier och framtid. Flyinge är ju ett av de absolut starkaste varumärkena som finns inom svensk hästnäring. Tanken är dock att mitt uppdrag ska vara tidsbegränsat tills en mer långsiktig lösning på ordförandeplatsen kan presenteras. På sikt är det naturligtvis svårt att kombinera en roll som styrelseordförande på Flyinge utifrån ett HNS-perspektiv där vi har ekonomiskt och organisatoriskt ansvar för alla tre riksanläggningarna, säger Stefan Johanson.

Anders Abenius har ett hästintresse sedan barnsben och är född på en gård med hästar i Dalsland. Han var en av grundarna och ledargestalterna för mediekoncernen OTW 1996-2007. Numera är han egen företagare inom sponsring/kommunikation och har arbetat med kommunikation kring hästar/hästsport i många år, dels som konsult för ATG och dels med H&M:s sponsoraktiviteter inom ridsport.

– Jag älskar hästar och vill värna om hästens fortsatta utveckling i Sverige. Flyinge är en otroligt viktig del i den utvecklingen och jag är mycket motiverad för det här uppdraget. Flyinge har en fantastisk historia, nu gäller det att tackla dagens och framtidens utmaningar och konkurrens. Det är inget lätt arbete, men jag hoppas att mina erfarenheter inom näringsliv, media och kommunikation ska bidra till ett bra resultat för bolaget, kommenterar Anders Abenius sitt nya uppdrag.

(Info från Flyinge AB)

En läsare har skrivit in och frågat om de hjälptyglar jag har på Uro på kopussarbilderna. Hon vill veta vad det är för tyglar och varför och hur jag använder dem. Det ska jag gärna förklara:

Uro är en väldigt stor och stark hingst. Dessutom kan han bli väldigt rädd för saker och han är otroligt snabb i vändningarna! Av ren säkerhetssynpunkt har jag ibland, men alltmer sällan, gramantyglar på honom. Ett par tyglar jag köpte enbart för detta ändamål. Jag ägde inte ens ett par hjälptyglar innan.

Gramantygeln har jag fäst i sadelgjorden mellan frambenen. Detta för att jag i situationer som när han bockat eller stegrat sig helt enkelt ska kunna ta till dem för att han inte ska kunna slänga av mig. Det heter HJÄLP-tygel och det är just vad de ska användas för – inte annars.

Att sitta rent ”slentrianmässigt” och sida runt på gramantyglar och tro sig kunna få hästen skolad och gå i rätt form är direkt felaktigt. Tvärtom så får hästen belastningsskador om man drar ner den på framdelen och tror att det är samma sak som att ”den går på tygeln”. Att ”gå på tygeln” har egentligen ingenting med var hästen håller nosen någonstans. Det hela kommer bakifrån. Hästens bakdel måste aktiveras så att hästen kliver under sig. I och med det använder hästen sin ryggmuskulatur rätt och välver sin rygg vilket i sin tur fortplantar sig framåt genom hästens hals och fram till tygeln.

Hästen ska alltid ridas bakifrån fram till bettet där ryttaren med en mjuk, följsam hand ska möta upp den. Aldrig någonsin dras ihop framifrån utan bakbens- och ryggverksamhet.

Jättebra ni skriver in om sådana här saker!! Det finns alldeles för mycket okunskap och missuppfattningar därute…

Tack =)
Eva

En sak lärde gamla Ingvar Lundin mig: vi har större hjärnor än hästen. Vi ska överlista hästen med vår intelligens, inte med våld.

Det, och mycket mer, bär jag med mig från min stora förebild när det gäller hantering av hästar. Hästen är alltid starkare än oss fysikt. Enda sättet för oss att blir starkare än hästen är att ta till hjälpmedel såsom olika tyglar, bett, sporrar och spön. Beroende på hur just dessa används kan man antingen välja att ha dem för att KOMMUNICERA med hästen, eller, såsom tyvärr ibland sker antingen av okunskap eller helt medvetet: MED VÅLD.

Jag utgår altid ifrån att välja Ingvars väg. Det vill säga att lösa saker med hjälp av list. Inte minst prövas jag dagligen av min nya häst: Uro. Han är stor och stark och i fel sällskap direkt farlig! Jag har pratat med hans ägare Madde mycket om det här. Uro har väldigt dåligt självförtroende. Han är rädd helt enkelt. Och att lösa problemen när han bockar, stegrar och slänger sig med att slå honom skulle ju inte göra honom mindre rädd. Det skulle varit djurplågeri. En man som hållt på med hästar i många år sa till mig om honom: ”Fast man är en stor stark kille behöver man inte vara tuff.”

Uro blev skrämd en gång i en situation som han förknippar med att sitta upp. Jag kunde inte sitta upp på hästen i flera veckor efter det utan hjälp med att någon (riktigt hästvan) person fick hålla i. Jag har fått rida in honom helt från början varje ridpass med att ta honom runt på liten volt, prata, hänga i stigbyglar osv. Detta var i februari. Jag kan fortfarande inte lita helt 100 på honom även om han är betydligt bättre.

Innan detta hände så hade jag till och med suttit upp på honom från pall. Under den här tiden har pall varit helt uteslutet ur säkerhetssynpunkt. Men jag började träna med pall för ett par veckor sedan, men inte i samband med uppsittning. Jag vill inte han ska bli rädd för pallen också så har jag både problemet rädd för pall + rädd för uppsittning.

Så istället har jag använt pallen till allt möjligt annat än uppsittning. Uro är väldigt kelig och då har jag hämtat in pallen och stått och borstat honom ståendes på pallen. Likaså så gick jag upp på pallen och stod på den en stund när jag skulle ta in honom från hagen. Sedan har jag ökat på och hoppar upp, står, hoppar ner från pallen varje gång vi går förbi. Ibland i grimma till och från hagen. Ibland före eller efter ridning i full utrustning. Jag lovar, all pallträning har gett resultat. Precis det resultat jag velat. Men det tar ju tid att hålla på så här och det är precis den metod jag använder: uttröttningsmetoden!

Reinhold (”pappa” i stallet) kom ut och undrade var det var för ”fest” på stallplanen förra lördagen när jag demonstrerade min och Uros pallträning för Johanna. Träningen bestod i att Uro fick stå vid pallen medan jag hoppade runt honom i allt från kosackdans till små grodorna. Med en så tokig kvinna som helvilt skrattade, hoppade och sjöng små grodorna så blev ju eventuell rädsla för en pall ganska obetydligt i sammanhanget.

Exakt vad jag ville uppnå!

Så nu vet Uro precis vad som väntar om han inte står still vid pallen när jag ska sitta upp. Varje gång han börjar backa så dansar jag tillbaka honom i utgångläge igen. Suck. Han är rätt trött på alla små grodor nu. Det blir så himla jobbigt till slut. Och tjatigt. För ger mig, det jag jag INTE!. Så han får helt enkelt välja:

Stå still

annars blir det MINST TRE VARV SMÅ GRODORNA !!!