Ridsportsbloggen

Eva Eternell – med en passion för hästar och ridsport

Arkiv för kategori Okategoriserade

- Sida 56 av 356

Jag förstår ingeting om det som skrivits om Schultz

av Eva Eternell
hast_379585b.jpg

Om någon minns så skrev jag här på bloggen i somras att jag hade tränat med Pijano hos Micke Schultz. Har ju tränat för Erik Berggren i många år. Men han tar semester under sommaren. Ett par år i rad har dock Erik varit så snäll att jag fått köra hem till honom i Västerås och hoppa inför varje arab SM.

Jag flyttade ju i våras till Hagbyholm i Sigtuna. En tjej där tränar för Micke Schultz och sa att han har ju träningar hela sommaren. Föreslog jag kunde vara med där istället för att åka dubbelt så långt och störa Erik mitt i semestern. Det blev en bra lösning, inkl för Erik.

Veckan innan jag skulle komma ändrade dock Micke sina planer och flyttade fram sin träning med gruppen. Men för att jag skulle få hjälp med min ”generalrepetition” lät han mig komma på morgonen och rida tillsammans med Lotta istället. Hon skulle också iväg och tävla, i Hickstead, och tränade med hästen en sista gång innan resan hon med.

Schultz var som sagt jättesnälla och hjälpsamma mot mig. Micke tog in mig i det nybyggda stallet och visade det. Jag har redan varit där och sett stallet och tänkte han kanske glömt det. Men så sa han:

”Det är först nu som jag har sett att jag har ett så fint stall här. Jag har bara kunnat se den här platsen som en kyrkogård förut”, samtidigt som han stampade i betonggolvet.

Hur ska jag uttrycka det; hela den mannens känslor över sina döda hästar kändes lika tydligt som ”en örfil”.

Förutom att hela stallet brann med alla hästar utom fyra så hoppade deras sponsor av. Sponsorn påstod att Calibra, som var en av de hästar som hade tur att överleva, var hans häst. Stort rabalder med rättegångar blev följden. Schultz vann; de ägde Calibra. Var och en som ens läst en artikel om fallet inser ju vilken pärs det handlade om.

Så när nyheten kom att Calibra skadat sig allvarligt i Dublin så blev jag faktiskt rätt orolig. Inte bara för hästen. Har man som jag stått inne i Schultz stall (gäller både Micke och Lotta), sett deras ansikten och hört dem prata om de hästar de älskat. – Varje häst -. Så undrar man hur mycket en människa ska klara av när de efter både stallbrand och rättegångar råkar ut för en olycka till; Mista Calibra!

Har läst artiklarna först på Sporthästen och sedan i Dagens Nyheter denna veckan om Calibras död. Jag vet inte om jag bara är dåligt påläst eller dum i huvudet: Men jag fattar ingenting! Jag fattar ingenting om varför det skulle va bråk mellan Schultz och Maria Gretzer. Nu var ju jag inte där. Det enda jag vet är att Gretzer lät Lotta hoppa en annan häst för att Calibra skadat sig. Så var det ju. Som lagledare måste ju Gretzer också tala om anledningen till att hon byter ut hästar. Vad är det att ”bråka” om?

Jag ser heller det inte som minsta lilla konstiga att Schultz efter alla dessa saker inte orkar gå ut offentligt och prata och berätta om sin sorg i media. Tvärtom. Jag har nyss mist EN häst, som jag älskar, och det har varit (och är) jättejobbigt. Deprimerad. Har inte kunnat äta mycket mer än äpplen. Svårt att sova och när jag sover drömmer jag mardrömmar om att alla ska dö. En av de starka minnesbilder som då dyker upp är när jag var hos Lotta efter branden och hon gick runt och visade mig hästarna som ställts i mobila boxar i ridhuset. Hon öppnade då boxarna och gick in till och gosade med varenda häst och sa till mig:

– Du ser hur mycket jag älskar en enda häst. Tänk dig då att mista 16 stycken.

Nä det kan man nog inte tänka sig. Särskilt inte om man skriver inlägg på internetsajter om att Schultz skulle vara ”skumma” eller ”konstiga” på grund av att de inte talat ut till tidningar om det. Själv undrar jag tvärtom: hur orkar de gå upp ur sängen överhuvudtaget på morgonen istället för att bara dra täcket över huvudet och önska dö de med?

 

Aldrig mer OS för Michael Whitaker

av Eva Eternell

Som vi skrivit om tidigare så stängdes Michael Whitaker av från tävlande i fyra månader för doping av brittiska ridsportförbundet. Michaels valack testades positivt för en medicin som är till – och godkänd för – ston. Men medicinen får inte ges till valacker och hingstar då den anses kan ge en lugnande effekt på psyket. 

I och med att Michael åkt fast för dopning får han enligt den brittiska olympiska kommittens regler inte representera sitt land vid ett OS.

Den brittiska tidningen Horse & Hound skriver att Michael Whitaker planerar att överklaga beslutet. Enligt reglerna kan en idrottare som kan fastställa att det finns omständigheter som visar att dopningen inte var allvarlig, eller skedde utan uppsåt eller av misstag, fortfarande få tävla i OS.
– Mina advokater ska försöka överklaga. Det är inte detsamma som om jag hade varit en sprinter och testats positivt för att ha dopat mig själv, detta var en olycka, säger Whitaker till Horse & Hound.

Även det brittiska ridsportförbundet stöttar Michael Whitaker i hans överklagande.
– Han har blivit rättvist bestraffad av FEI men jag tycker att en livstids avstängning från OS är att gå ett steg för långt för något som FEI accepterade som en förväxling av foderhinkar, säger brittiska ridsportförbundets representant Will Connell till tidningen.

Disciplinnämnden upphäver Willands uteslutning i ponnyallsvenskan

av Eva Eternell

Disciplinnämnden har bifallit Willands överklagan och upphäver överdomarens beslut att utesluta laget från första omgången i ponnydressyrallsvenskan 20 september. Skälet är att banan inte var avstängd och därför var det tillåtet att träna på den dagen innan tävling.Willands RF får nu tillgodoräkna sitt resultat och segern i omgången.

Hela beslutet finns som pdf på ridsport.se

”Bit ihop eller bryt ihop”

av Eva Eternell

Det är en fråga som Rix FM brukar ställa i sina intervjuer. Jag vet precis vad jag skulle ha svarat: Oavsett vad som händer så är det handling som gäller. Men efteråt när jag klarat av det, så kommer reaktionen.

Hur jobbigt det än var så tog jag hand om allt och gjorde vad som måste göras när jag misste Waggie. Självklart jätteledsen men jag har skött mitt jobb, min vardag, mina andra djur – allt -. Har till och med åkt till Mads och jobbat och ridit utöver det. Han bjöd mig på god lunch förra veckan och det var första gången som jag ätit så mycket som en halv portion vid en måltid på två veckor. I övrigt har jag levt dygnet runt på bara äpplen.

Somnar sent, vaknar tidigt. Precis som Björn Skiffs sjunger i ”Det blir alltid värre framåt natten”. Fast i mitt fall handlar det inte om någon kärlekshistoria. Eller nu har jag väl fel: Sången handlar ju om en person som mist sin kärlek, sin livspartner. Det har ju jag också gjort. En livspartner som jag haft och älskat i tio år. Så det är väl ingen skillnad alls överhuvudtaget.

Ingen skillnad för mig i alla fall.

Sida 56 av 356
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB