Svenska Ridsportförbundets hoppkommitté presenterar ett nytt spännande upplägg för lagtävlingar i Sverige:

Kentucky Team Challenge – ny lagtävling i hoppning

Lagen består av tre ryttare och denna första säsong ingår fem deltävlingar med final i samband med inomhus-SM i Helsingborg i mars 2010.

Varje lag rider under ett namn de väljer själva. Det kan vara ett familjenamn, en region eller en sponsor. Minst en av de tre ryttarna ska vara under 21 år.

Poängen till laget är bästa ryttarens championatspoäng från respektive tävling, det kan vara en hög placering i en lägre klass eller en lägre placering i en svårare klass. En ryttares resultat räknas alltså, och hela laget behöver inte delta på samma tävling.

Till final går de tio lag som samlat mest poäng under kvaltävlingarna. Två ryttare rider finalen och prissumman i finalen beror på hur många lag som anmält sig till Kentucky Team Challenge. 50 procent av anmälningsavgiften går till prissumman i finalen.

Syftet med Kentucky Team Challenge är att lyfta fram sponsorer som satsar på ridsport och att öka intresset för nationella tävlingar bland ryttare, media, sponsorer och publik.

Ställningen i Kentucky Team Challenge publiceras allt eftersom på www.ridsport.se.

– Vi vill skapa en svensk tävling med bra prispengar och hög status där många vill delta, säger hoppkommitténs ordförande Gunnar Larsson.

– Förebilden är bland annat liknande tävlingar i Frankrike som är förberedande för internationellt tävlande.

 Eventuellt överskott från Kentucky Team Challenge ska satsas på mästerskapsdeltagande.

Om någon minns så skrev jag här på bloggen i somras att jag hade tränat med Pijano hos Micke Schultz. Har ju tränat för Erik Berggren i många år. Men han tar semester under sommaren. Ett par år i rad har dock Erik varit så snäll att jag fått köra hem till honom i Västerås och hoppa inför varje arab SM.

Jag flyttade ju i våras till Hagbyholm i Sigtuna. En tjej där tränar för Micke Schultz och sa att han har ju träningar hela sommaren. Föreslog jag kunde vara med där istället för att åka dubbelt så långt och störa Erik mitt i semestern. Det blev en bra lösning, inkl för Erik.

Veckan innan jag skulle komma ändrade dock Micke sina planer och flyttade fram sin träning med gruppen. Men för att jag skulle få hjälp med min ”generalrepetition” lät han mig komma på morgonen och rida tillsammans med Lotta istället. Hon skulle också iväg och tävla, i Hickstead, och tränade med hästen en sista gång innan resan hon med.

Schultz var som sagt jättesnälla och hjälpsamma mot mig. Micke tog in mig i det nybyggda stallet och visade det. Jag har redan varit där och sett stallet och tänkte han kanske glömt det. Men så sa han:

”Det är först nu som jag har sett att jag har ett så fint stall här. Jag har bara kunnat se den här platsen som en kyrkogård förut”, samtidigt som han stampade i betonggolvet.

Hur ska jag uttrycka det; hela den mannens känslor över sina döda hästar kändes lika tydligt som ”en örfil”.

Förutom att hela stallet brann med alla hästar utom fyra så hoppade deras sponsor av. Sponsorn påstod att Calibra, som var en av de hästar som hade tur att överleva, var hans häst. Stort rabalder med rättegångar blev följden. Schultz vann; de ägde Calibra. Var och en som ens läst en artikel om fallet inser ju vilken pärs det handlade om.

Så när nyheten kom att Calibra skadat sig allvarligt i Dublin så blev jag faktiskt rätt orolig. Inte bara för hästen. Har man som jag stått inne i Schultz stall (gäller både Micke och Lotta), sett deras ansikten och hört dem prata om de hästar de älskat. – Varje häst -. Så undrar man hur mycket en människa ska klara av när de efter både stallbrand och rättegångar råkar ut för en olycka till; Mista Calibra!

Har läst artiklarna först på Sporthästen och sedan i Dagens Nyheter denna veckan om Calibras död. Jag vet inte om jag bara är dåligt påläst eller dum i huvudet: Men jag fattar ingenting! Jag fattar ingenting om varför det skulle va bråk mellan Schultz och Maria Gretzer. Nu var ju jag inte där. Det enda jag vet är att Gretzer lät Lotta hoppa en annan häst för att Calibra skadat sig. Så var det ju. Som lagledare måste ju Gretzer också tala om anledningen till att hon byter ut hästar. Vad är det att ”bråka” om?

Jag ser heller det inte som minsta lilla konstiga att Schultz efter alla dessa saker inte orkar gå ut offentligt och prata och berätta om sin sorg i media. Tvärtom. Jag har nyss mist EN häst, som jag älskar, och det har varit (och är) jättejobbigt. Deprimerad. Har inte kunnat äta mycket mer än äpplen. Svårt att sova och när jag sover drömmer jag mardrömmar om att alla ska dö. En av de starka minnesbilder som då dyker upp är när jag var hos Lotta efter branden och hon gick runt och visade mig hästarna som ställts i mobila boxar i ridhuset. Hon öppnade då boxarna och gick in till och gosade med varenda häst och sa till mig:

– Du ser hur mycket jag älskar en enda häst. Tänk dig då att mista 16 stycken.

Nä det kan man nog inte tänka sig. Särskilt inte om man skriver inlägg på internetsajter om att Schultz skulle vara ”skumma” eller ”konstiga” på grund av att de inte talat ut till tidningar om det. Själv undrar jag tvärtom: hur orkar de gå upp ur sängen överhuvudtaget på morgonen istället för att bara dra täcket över huvudet och önska dö de med?

Nu ska jag fixa till en liten makeup och åka iväg till Pijano. En tidning kommer ut för att skriva om våra EM-bravader. Så nu blir det ombytta roller, att jag ska bli intervjuad och fotad istället för tvärtom. Själv är jag bara glad att ridsporten uppmärksammas och tycker det ska skrivas mer överhuvudtaget och inte bara i hästtidningar! (Det har ni alla sett att jag jobbat för under tio år, inte minst här på Aftonbladet.)

Väldigt tidigt imorse åkte jag och Pijano till Schultz för att köra en generalrepetition inför SM och EM. Mikael lät oss hoppa samma bana som Lotta ridit med OS-hästen Calibra, fast på 120. Det blev dock för svårt för Pijano att hoppa den stora oxern med vattenmatta på bruten linje direkt efter en annan lika stor oxer. Han kunde helt enkelt inte och jag flög in i hinderstödet med en kullerbytta. Men upp igen direkt och på’n igen. Men bad Micke sänka för det blev för tekniskt svårt på den höjden för den lilla araben. Efter lite tragglande tog vi oss igenom hela banan till slut.

Anledningen till att jag red så tidigt var att Micke skulle iväg till flyget för att åka och titta på en häst. Så samtidigt som jag red tränade han Lotta en sista gång med den häst som hon nu åker och ska tävla med i Hickstead.

Det märktes tydligt på både Mikael och Lotta Schultz att de är väldigt upprörda och ledsna över allt bråk som varit med förre sponsorn Mats Persson. Förutom ägartvisten om Calibra, som Schults vann, så har Persson även polisanmält Lotta för dopning. Detta av hästarna Lassini och Caliber vid elithoppningarna i november 2004. I polisanmälan uppges det att den belgiska veterinären Michell Heyvert ska ha behandlat hästarna kort innan tävlingarna. Persson gick även ut offentligt i media och berättade om detta.

– Journalisten ringde inte mig och frågade om det var sant eller inte. Så det stod bara vad Mats Persson har sagt till dem, jag fick aldrig ge min version, säger Lotta uppgivet.

– Det jag retar mig på är folk som snackat bakom ryggen på oss och nu kommer och gratulerar med att ”det har jag trott hela tiden” nu när vi har vunnit, tycker Micke.