Varmvattenberedaren i stallet gick sönder. Karin berättade för mig i stallet att det var den som läckte ut vid ingången på baksidan. Jag tittade då upp i taket och såg att kontakten inte var i. Karin hade inte ens tänkt på att någon kunde ha dragit ur en kontakt i taket och dessutom inte satt i den igen.

Jag kom då att tänka på att jag klippte en häst förra veckan. Det var inte min häst men det var jag som utförde klippningen. Så det är ju möjligt att kontakten dragits ur och inte satts tillbaka efter det. Vi var ju flera personer så vem som gjorde exakt vad kan jag inte komma på.

Varmvattenberedaren kostar 7.000 så Karin blev såklart inte så glad. Jag ville hjälpa till så eftersom jag har advokat inom familjen frågade jag honom:

”En hyresvärd får skylla sig själv om hon har idioter som gäster. För att bli skadeståndsskyldig på en sådan anläggning måste hon ha en skylt uppsatt att man inte får ta ut kontakten utan att sätta i den, för så går varmvattenberedaren sönder. Dessutom måste det ha skett av uppsåt. Dvs någon har med flit dragit ur kontakten för att varmvattenberedaren ska gå sönder. Så tyvärr är Karin torsk.”

Ja ha. Jo det var ju sant att ingen, vem det nu var, inte glömt sätta tillbaka kontakten för att varmvattenberedaren ska gå sönder. Men det känns ju väldigt taskigt mot Karin! Så jag försökte ändå visa min goda vilja att hjälpa till. Nu visade det sig att beredaren fungerade igen sedan kontakten satts tillbaka så det känns ju jätteskönt för alla inblandade!

Så skulle jag iväg med Raffe på Luciashowen. Han är inte bara att lasta som mina hästar. Även om det börjar gå bättre. Så jag hade planerat exakt hur jag skulle parkera med släpet bredvid en vägg så jag kunde ha hjälp av väggen. Parkerade perfekt och skulle hämta hästen. Då kommer Karin och ser att jag kört på hennes gräsmatta…

Inte hade jag sett att det var en bit gräsmatta just där. Flyttade bilen och skämdes över de djupa hjulspåren…. Men ändå kunde jag inte låta bli att skratta åt ”stackars Karin som har idioter som hyresgäster”. Hon måste sätta upp en skylt: ”Kör inte bil på gräsmattan, bara på vägen”.

Har nu kommit överens med Karin om vart jag ska ställa mig nästa gång jag ska köra en svårlastad häst =)

Har kollat vidare på ärendet med hästen som Kronofogden tog utan att kolla vems hästen var. Har fått fram riktigt ruskiga historier om hur enskilda handläggare på Kronofogden betett sig!! Inte bara gentemot den kvinna de skulle utmäta, utan även mot det stall de ”förvarade” hästen i. I väntan på domen från Tingsrätten (där Kronofogden blev TORSK) blev de tvungna, vare sig de ville eller inte, (och de ville inte) ta hand om hästen. Bara det är en historia för sig.

Hursomhelst så hjälper det ingenting att JO slagit KFM på fingrarna (Bara liksom tre A4-sidor med kritik) eller att Tingsrätten slagit fast att de tagit fel häst. KFM tänker inte alls betala några av de utlägg de orsakat för de drabbade i hela den här historien. Jag frågade som sagt en duktig jurist samt som vanligt när man har advokat i familjen så har jag diskuterat med honom. Tyvärr är det inget annat att göra än att gå till JK. Så får väl KFM göra bort sig en gång till då i vår rättsapparat. Varför vi skattebetalare ska stå för notan kan ju tyckas vara onödigt. Eller så är JO helt onödig som instans om de anser KFM gör en massa fel, men de kan inte göra nå´t åt det? (Min personliga undran)

//Eva

Har haft en lång och givande intervju med Joachim Angermund
på Kronofogden angående utmätningen av en häst. En
privatperson hade ringt och tipsat Kronofodemyndigheten om
att en kvinna, som då var föremål för utmätning, uppstallat
en häst på en ridskola.

Efter informationen Kronofogden fått anonymt åkte de då
omgående över och beslagtog hästen. Kvinnan hörde genast av
sig till Kronofogdemyndigheten när hon blivit underrättad
om detta och berättade att hon inte var ägare till den.
Hästen ägdes av denna danska person som bett henne om hjälp
att förmedla hästen för försäljning. För detta skulle kvinnan
erhålla en viss procent av försäljningssumman. Med de
pengar som hon skulle ha fått vid affären skulle kvinnan
haft möjlighet att betala av en del på sin skuld.

– Vi har ingen skyldighet att ta reda på vem som äger
hästen. Vi utgår ifrån vem som hade hästen i sin
besittning, säger Joachim Angermund på Kronofogden.

Under den tid Kronofogdemyndigheten har hästen under
förvaring hoppade hästen över staketet i hagen, rusade in i
stallet där den gick omkull på stallgolvet och ådrog sig en
allvarlig skada. Så istället för att kunna sälja hästen
blev hästen kvar på ridskolanför vård. Skadan läkte inte
och tillslut fick hästen avlivas.

– Kronofogden är inte skadeståndsskyldig i detta fall,
anser Joachim Angermund.
– Att hästen skadade sig var en olyckshändelse. För att KFM
ska bli skadeståndsansvariga måste det ha hanterats med
försumlighet. Att ha hästen uppstallad på en ridskola
kvinnan själv valt att ställa hästen på kan inte räknas som
försumlighet.

Ärendet gick till Tingsrätt där kvinnan fick rätt. I
handläggningsnoteringar från KFM står det skrivet att
ansvaret och risken för hästen övergår på kvinnan (inte
KFM). Detta enligt tingsrättens dom. Härmed har KFM
medgivit att KFM bar ansvar för hästen när skadan uppkom.
Men KFM vägrar ändå att betala ut något skadestånd för de
kostnader som uppkommit i samband med att hästen beslagtogs
och skadades.

Så summering så här långt:
1. En kvinna som är föremål för utredning hos KFM ställer
upp en häst tillhörande en annan person på en ridskola.
Detta för att den ska vidare till försäljning.
2. Kronofogden får ett anonymt tips om att kvinnan har en
häst på ridskolan och åker omedelbart dit (2009-03-19)
och beslagtar hästen. KFM kontrollerar inte på något sätt
om hästen verkligen tillhör kvinnan. De utgår endast från
vad de hört muntligt att hon har stallat upp hästen där.
3. Kvinnan överklagar genast beslutet om utmätning av en
häst hon inte äger (2009-03-24)
4. Trots att hästens egentliga ägare i Danmark skrivit brev
2009-03-25 (ankomst KFM 2009-03-27) med underskrift att han
äger hästen fortsätter KFM med utmätningen. De sätter till
och med ut annons att de ska ha exekutiv auktion på hästen
i ridskolans ridhus. Samma dag som beslutet tas om auktion,
2009-04-20, skadar sig hästen och frågan om försäljning
blir då tveksamt. För man kan ju inte sälja en sjuk häst.
5. Tingsrätten häver kronofogdens beslut 2009-04-23

Efter besök på ATG klinik 2009-05-18 med den skadade hästen får kvinnan ta hem hästen till sin egen gård. Hästen var fortfarande så skadad och på grund av smärtorna ej hanterbar vilket gör att veterinären inte kan genomföra en veterinärbesiktning.

Alla kostnader som uppkommit i samband med uppstallning och vård av hästen under denna sjukperiod kräver sedan KFM av kvinnan. Vilket innebär i praktiken att först har KFM förhindrat henne att kunna tjäna pengar för att kunna betala av sin skuld. Sedan ger de henne ytterligare skulder för något som beror på dem själva.

Fallet anmäldes till Riksdagens Ombudsman JO som 2009-11-19 lämnar en kritik mot KFM för att efterforskningsåtgärder i utmätningsärende inte dokumenterats. Trots JO’s kritik tänker KFM inte betala ut något skadestånd för att täcka de kostnader de orsakat bekräftar Joachim Angermund till Aftonbladet.

Då jag tyckte denna historia verkade lite märklig så har jag låtit en jurist och en advokat hjälpa mig med ett experutlåtande. Båda var överens om att Kronofogden visst har ett ansvar och att ärendet inte har hanterats på rätt sätt. Dock finns det särskilda fall när KFM har rätt att mäta ut ändå. Som ex vid skilsmässa där man vet att parterna äger hälften var. Då kan KFM gå dit och hämta hälften utan att behöva fråga den andre parten. Advokaten tycker jag ska intervjua JK imorgon om detta ärende.

Som jag skrev inledningsvis så hade jag en lång pratstund med ansvarig på KFM Joachim Angermund. Just detta med att de inte behöver veta vem som är ägaren utan att det räcker med att en person har ett föremål i sin besittning. Jag har ju själv hästar och jag lånar ut Pijano till en flicka som heter Emma. Emma rider Pijano och åker också ut och tävlar med honom. Det kan vem som helst se och bekräfta att hon gör. Så om Emma (nu är hon bara 14 år) skulle haft Kronofogden efter sig för utmätning kan de alltså ta min häst utan att ens fråga om hästen är hennes?

– Ja, blev svaret.

– Det låter ju inte klokt att KFM kan gå och ta min häst i stallet utan att ens tala om det för mig.

Tina har ingen bil utan jag är den som ofta tar hand om och kör omkring med Raffe. Alltså är jag den som har hästen under min ”besittning”. Bäst Tina kollar om jag ligger för utmätning hos KFM…

Det är ju likadant med Tina för Raffes del i så fall. Jag rider ju hennes häst och kör omkring med honom. Om KFM skulle vara ute efter mig kan de ta Raffe från Tina bara för att det är jag som brukar rida honom. Kan de inte ringa och kolla med ägaren först att och fråga?

– Nej det skulle inte gå. Om vi ringde och talade om för ägare att vi kommer och hämtar hans Porche imorgon står garanterat inte bilen kvar där. Så vi kan inte jobba på det sättet, förklarar Joachim Angermund.

– Men det måste ju gå att kolla genom ett register i så fall? Det är väl inte så svårt?

– Problemet är att det kan stå en annan person som ägare till bilen men den körs aldrig av denne ägare. Det finns målvakter som har hundra bilar registrerade på sig som andra är ute och kör.

– Så ni behöver inte ta reda på någonting? Ni behöver bara TRO att den person ni ska utmäta äger föremålet?

– Ja just det. Den som har ägodeldel i sin besittning.

– Om vi tar bilar istället då som exempel och KFM ska hämta en Porche i ett garage. Där står två Porchar. En person som är där säger att det är den där Porchen och ger er nycklarna. Ni kör därifrån och utanför kör en lastbil på Porchen. Då blir det som med fallet med hästen. Ni behöver bara tro att det är rätt person som har bilen och ni har inte handlat vårdslöst, det var ju en olycka, och då behöver ni inte heller stå för skadorna?

– Bilar har ju Trafikförsäkring som får ta det i så fall.

Så ni kan ta en bil från en bilägare så även om bilägaren är helt oskyldigt draddad så måste han ändå stå för både självrisk och hyrbil medan bilen är på verkstaden. Och det får bilägaren i så fall stå för, för att ni råkade ju bara ta fel bil och som ni dessutom krockade med. Vilken otur då!

Joachim Angermund uppskattade inte riktigt mina frågor längre och jag tackade honom för att han ställde upp på en sådan lång intervju och svarade på alla mina frågor =)

Ärendet med kvinnan som fick en massa utgifter för att ta hand om en sjuk häst som inte var hennes får nu avgöras av Justitiekanslern (JK).

    Har varit på kurs i första hjälpen. Kan ju detta sedan tidigare men att jag gick kurs för närmare 20 år sedan gäller inte längre. Så nu har jag varit och uppdaterat mig och kommit hem med nytt fint diplom =)

    Läraren frågade särskilt vad det finns för förstahjälpen i ridhus. Ärligt svarat så har jag sällan sett det. Men att det brukar finnas i stallet. Hon frågade också efter om varje anläggning har en person som är ansvarig för att förstahjälpenlådan/skåpet alltid är uppdaterat. Det finns det inte alltid heller kunde jag konstatera.

    Så gå och kolla nu i era stall och ridhus och fråga efter det så allt finns på plats om olyckan skulle vara framme.

hälsn Eva

Som ni kan läsa lite längre ner om ”Mina fantastiska lärare” så skrev jag om dem som mina förebilder. Det första exemplet jag gav är Ingvar ”Ludde” Lundin som jag gick tillsammans med varje dag under flera år i stallet. Jag följde precis allt han gjorde.

Stod han och skodde stod jag och tittade på. Så såg jag att han satt en söm mindre bak på ena sidan. Så noggrann som han är så är det ju helt uteslutet att han skulle ha ”glömt” eller ”slarvat”. Så det måste alltså finnas en särskild orsak.
– Varför gör du så där? frågade jag likt en frågvis unge.
Då förklarade han och visade hela detta med hovmekanismen. Hur den fungerar och hur den påverkas av skon. Att han just där inte hade slagit i någon söm för att inte hindra hovens rörelse.
Tyvärr så stängdes det lilla stall Ludde hade 1999. Anledningen var att byggnaden inte godkändes vid inspektion. Takhöjden var för låg. Priset för att höja hela taket var alldeles för hög. Ludde fick hyra ett annat litet stall längre bort. Men det räckte bara till familjens egna hästar och vi andra fick söka oss stallplatser på annat håll.
Men han kunde åtminstone fortsätta att komma och sko mina hästar dit jag flyttade. Då köpte och bjöd jag alltid honom på fika så vi skulle kunna sitta ner och prata också. En gång så sa jag något om hur jag hållit på när jag stod i hans stall. Då svarade han bara lugnt:
– Ja du har ju alltid varit vetgirig.
Ludde var (är) min stora idol och han har betytt väldigt mycket för mig. Skönt att han själv hade förstått det.

Det jag lärde mig hos honom har varit väldigt värdefullt när jag flyttat till andra stall. Först och främst hästkunskapen. För sedan fanns det ingen Ludde att fråga. Nu var det helt plötsligt jag som måste kunna allt mest själv. Blev först väldigt orolig. Men märkte snart att jag nu lärt mig så mycket att jag var mogen att klara det.
Men han lärde mig mer än rent praktiska saker. Som hans inställning till hästar och människor. Han sätter alltid hästen först. Ingen ursäkt att man inte kan ta in en häst vid lunchfodringen om det behövs därför att man räknat med att bara behöva slänga ut påsarna och gå direkt till jobbet. Har man en fodring så har man en fodring. Då får man göra det som ska och vara klädd därefter.
En gång sa han till mig om en annan hyresgäst att hon inte passade in i att bo i ett kollektivstall. Både kvinnan och hennes häst var väldigt trevliga att ha som stallkamrater och hon tillbringade stor tid och kärlek på sin häst. Jag förstod då inte varför han tyckte så.
– Om man står i ett kollektivstall ska man tycka om att hålla på med hästar. Då menar jag alla hästar. Inte bara sin egen. Då ska man stå uppstallad så man bara behöver ta hand om sin egen häst och inte andras.
Har alltid tänkt på det efter det och också framfört det i andra stall när jag sett samma sak där. Jag står alltid i kollektiv för jag skulle inte haft råd annars med två hästar. Men som Ludde menar så gillar jag det ju också. För jag gillar alla hästar. Inte bara min egen.
Nu är Ludde närmare 80 år och åldern har hunnit ikapp även honom. Han orkar inte så mycket längre och jag saknar honom så. Men det han gett mig bär jag med mig resten av livet.

Om någon minns så skrev jag här på bloggen i somras att jag hade tränat med Pijano hos Micke Schultz. Har ju tränat för Erik Berggren i många år. Men han tar semester under sommaren. Ett par år i rad har dock Erik varit så snäll att jag fått köra hem till honom i Västerås och hoppa inför varje arab SM.

Jag flyttade ju i våras till Hagbyholm i Sigtuna. En tjej där tränar för Micke Schultz och sa att han har ju träningar hela sommaren. Föreslog jag kunde vara med där istället för att åka dubbelt så långt och störa Erik mitt i semestern. Det blev en bra lösning, inkl för Erik.

Veckan innan jag skulle komma ändrade dock Micke sina planer och flyttade fram sin träning med gruppen. Men för att jag skulle få hjälp med min ”generalrepetition” lät han mig komma på morgonen och rida tillsammans med Lotta istället. Hon skulle också iväg och tävla, i Hickstead, och tränade med hästen en sista gång innan resan hon med.

Schultz var som sagt jättesnälla och hjälpsamma mot mig. Micke tog in mig i det nybyggda stallet och visade det. Jag har redan varit där och sett stallet och tänkte han kanske glömt det. Men så sa han:

”Det är först nu som jag har sett att jag har ett så fint stall här. Jag har bara kunnat se den här platsen som en kyrkogård förut”, samtidigt som han stampade i betonggolvet.

Hur ska jag uttrycka det; hela den mannens känslor över sina döda hästar kändes lika tydligt som ”en örfil”.

Förutom att hela stallet brann med alla hästar utom fyra så hoppade deras sponsor av. Sponsorn påstod att Calibra, som var en av de hästar som hade tur att överleva, var hans häst. Stort rabalder med rättegångar blev följden. Schultz vann; de ägde Calibra. Var och en som ens läst en artikel om fallet inser ju vilken pärs det handlade om.

Så när nyheten kom att Calibra skadat sig allvarligt i Dublin så blev jag faktiskt rätt orolig. Inte bara för hästen. Har man som jag stått inne i Schultz stall (gäller både Micke och Lotta), sett deras ansikten och hört dem prata om de hästar de älskat. – Varje häst -. Så undrar man hur mycket en människa ska klara av när de efter både stallbrand och rättegångar råkar ut för en olycka till; Mista Calibra!

Har läst artiklarna först på Sporthästen och sedan i Dagens Nyheter denna veckan om Calibras död. Jag vet inte om jag bara är dåligt påläst eller dum i huvudet: Men jag fattar ingenting! Jag fattar ingenting om varför det skulle va bråk mellan Schultz och Maria Gretzer. Nu var ju jag inte där. Det enda jag vet är att Gretzer lät Lotta hoppa en annan häst för att Calibra skadat sig. Så var det ju. Som lagledare måste ju Gretzer också tala om anledningen till att hon byter ut hästar. Vad är det att ”bråka” om?

Jag ser heller det inte som minsta lilla konstiga att Schultz efter alla dessa saker inte orkar gå ut offentligt och prata och berätta om sin sorg i media. Tvärtom. Jag har nyss mist EN häst, som jag älskar, och det har varit (och är) jättejobbigt. Deprimerad. Har inte kunnat äta mycket mer än äpplen. Svårt att sova och när jag sover drömmer jag mardrömmar om att alla ska dö. En av de starka minnesbilder som då dyker upp är när jag var hos Lotta efter branden och hon gick runt och visade mig hästarna som ställts i mobila boxar i ridhuset. Hon öppnade då boxarna och gick in till och gosade med varenda häst och sa till mig:

– Du ser hur mycket jag älskar en enda häst. Tänk dig då att mista 16 stycken.

Nä det kan man nog inte tänka sig. Särskilt inte om man skriver inlägg på internetsajter om att Schultz skulle vara ”skumma” eller ”konstiga” på grund av att de inte talat ut till tidningar om det. Själv undrar jag tvärtom: hur orkar de gå upp ur sängen överhuvudtaget på morgonen istället för att bara dra täcket över huvudet och önska dö de med?

Orkar inte. Körde hem hela dagen från Skåne. Med tom transport. Måste. Foten på gaspedalen. En mil till..

Kan men klarar inte berätta.

Ville inte ta något sista kort på henne heller när hos stod där och väntade med hela benet i bandage. Jag ser den bilden ändå hela tiden framför mig. Det jag vill minnas och visa av henne är hur fin hon var. Som på den här bilden när vi red i Levade. En riktig primadonnahäst!!

Var uppe och och tog stallet imorse. Kändes som det bästa att göra något så enkelt och fysikt som att mocka. Ensam med bara min tankar.

Ett steg i taget. Lyckades ta mig igenom. En sak. Tillslut så hade jag gjort klart hela stallet och måste ju ta hand om Pijano och Raffe. Ingen lust men vad ska jag göra? Sadlade Raffe och han blev överlycklig! Så red vi ut i skogen och han har blivit en riktig ”Eva-häst” med att busrida på mjuka skogsvägar =). Tror aldrig Tina ridit honom på det viset… Men han har lärt sig mitt sätt och blivit likadan som Pijano: ”Åh den gräsvägen kan vi galoppera”. Full kareta för att direkt det blir stig eller stenar omedelbart skritta försiktigt. Så ny väg eller backe runt kröken…

Känner igen känslan från när mitt älskade marsvin dog när jag var 11 år. Jag vet inte var jag fick krafterna ifrån. Men jag flyttade hela min stora garderob och ställde den där buren stått. Kunde inte se den tomma platsen.

Natten mellan lördag och söndag upptäcktes lösa hästar i Lidköpings RK:s stall. Någon har varit där och släppt ut hästarna från boxarna.

Händelsen är polisanmäld som olaga intrång och egenmäktigt förfarande

Helt plötsligt lossnade luckan till hästtransporten – och ur trillade hästen. Precis bakom kom en bil körande. Men hästen hade änglavakt och klarade sig oskadd.

Men FY vad otäckt! Har hänt här i ett stall också. Fast då var bommen på så hästen riskerade aldrig att ramla ut och det hände ingenting mer än att det anmäldes till försäkringsbolaget. Mer om ovanstående fall kan du läsa på na.se

FEI:s etikgrupp under Lord Stevens har nu lagt fram sitt förslag om hur FEI:s antidopingarbete bör förändras. Här är de viktigadte slutsatserna:
* En antikoppuptionsenhet bör bildas.
* Fler funktionärer bör bli proffs.
* Dokumentationen måste bli tydligare.
* Stallsäkerheten måste skärpas.

Du kan läsa hela rapporten på fei.org