Det sa alltid en gubbe som hade ett stall jag stod i en gång. Visserligen ska man till viss del acceptera att andra har olika sätt, åsikter, tid eller kunskapsnivåer när det gäller hur de tar hand om sin häst. Men det finns också en gräns. Jag kan offentligt inte gå ut och skriva och indirekt peka ut personer jag träffar privat. Därför undviker jag med flit ibland att skriva om vissa saker.

Men var går gränsen då? Tyvärr överskrids gränser hela tiden. Inte av elakhet – utan av okunskap. Eller brist på insikt, eller som en veterinär svarade mig när jag ifrågasatte varför han inte omedelbart lät avliva en klart misskött sjuk häst tillhörande en kvinna:
”Hon skulle inte ha klarat av att höra sanningen.”

Vissa människor blir oerhört aggressiva när någon överhuvudtaget säger något som har att göra med deras häst. De drar sig inte för varken för att hota eller till och med utöva sina hot. Psykologiskt fattar jag ingenting om hur de är funtade. Men att det är något som inte stämmer är ju uppenbart.

Jag mår direkt dåligt när jag ser djur, eller människor, som far illa!! Jag vill inte ge några exempel för er. Hänvisar till rubriken. Men ingen kan ju åtminstone ifrågasätta mina åsikter om att man ska hålla sig till djurskyddslagen och (helst) alla andra lagar.

”Eva, du kan och vet för mycket för ditt eget bästa”, säger mina riktiga vänner.

Ni får tolka ovanstående text på ert eget sätt.

Tack
Eva

”Delad glädje är dubbel glädje”

Att bli glad åt andras framgång eller lycka gör dig själv rikare. Själv har jag i alla fall större hjärta än plånbok. Måste jag välja mellan pengar eller en vän så väljer jag en vän. För vänner kan man aldrig köpa för pengar!

Eva

”Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta”

Tyvärr träffar jag alltför ofta på folk som inte alls har den inställningen…

Eva

”I nöden prövas vännen”

Eva

PS. De  som är mina VÄNNER ska ta åt Er! Jag älskar Er för det!! DS.

Har träffat en jättetrevlig kille! Förutom att han är så himla trevlig så är han också en skicklig ryttare. Vi har träffats flera gånger förut och tränat hoppning för Erik Berggren. Men aldrig umgåts. Efter att vi råkat på varandra oftare och oftare började vi att prata lite. Men under lång tid bara att man självklart hälsar på bekanta när man träffar på dem.

Så en dag stod han vid ridbanan och tittade på en ryttare som red. Jag gick fram och hälsade och vi sa något om hans häst. Han var dock hela tiden koncentrerad på hästen på ridbanan och kommenterade det han såg. Då helt plötsligt ”upptäckte” jag honom och började prata med honom ”på riktigt”. Visst jag hade ju sett att han kunde rida. Vi har ju tränat ihop. Men när jag hörde hans kommentarer om ryttaren (vilket är en duktig ryttare hon med) så blev jag riktigt intresserad!

Att vi hade så mycket gemensamt hade jag aldrig tänkt på! Inte bara att vi gillar hoppa, utan varenda detalj inom ridningen. Jag är fullständigt allergisk mot folk som sitter och drar hästarna i munnen. Först för att jag tycker synd om hästen. Sedan för att det är fel. Ridning ska komma bakifrån och hästen ska söka sig fram till bettet vilket ryttaren då lätt erbjuder. Och hur många gör det? Majoriteten gör tvärtom: de drar i tygeln för att passa in på hästen. Varenda liten detalj kan vi diskutera.

Ja, kortfattat så har den här killen hur många bra egenskaper som helst. Dessutom har han ingen flickvän…

Men det är också en bidragande orsak till att han helt plötsligt kan bli mer en riktig vän. Att jag aldrig behöver tänka på vad jag säger eller uppför mig i hans sällskap. Kan skämta och skoja och det kan aldrig misstolkas.

Sådana här killar (har två vänner sedan tidigare) upplever jag ungefär som ”valacker”: De har en mans alla fördelar utan att ha en mans alla nackdelar!

Har fått hjälp med mina hästar varje dag hela veckan på grund av min onda rygg. Jisses vad jobbigt det har varit. Inte ens kunnat sova på nätterna för hur jag än ligger så gör det ont och försöker jag röra mig hugger det till av smärta. Bara att ta mig i/ur bilen är ett företag med stor ansträngning.

Men mina stallkamrater har varit underbara! Jag hälsade på Pijano och Waggie igår och direkt erbjöd sig Eva och Tor att hjälpa mig med mockning, fylla på vatten och ta in spån.

Tack!! Det behövdes verkligen! Känns så bra med vänner som ställer upp för en!!

kramar Eva

    Som vanligt får jag inte skriva för Gizmo, som charmat sig upp i min famn och kräver att bli gosad med och få all uppmärksamhet istället för datorn… Han har en speciell stil också: han ligger på rygg med hakan upp så jag ska klia honom under den och på magen.
    Då jag fyllde år på en onsdag så tänkte jag ha kalas imorgon istället. Har skrivit inköpslista och ska stå ikväll och baka tårtor.
    Har planerat att köra en liten annorlunda variat på kalas denna gång. Då jag tänkte att jag inte kunde fira min födelsedag på bättre sätt än tillsammans med mina hästar, så har jag bjudit ut tjocka släkten och vänner till stallet istället för hemma =) Det känns som ett riktigt ”Eva-kalas”. Ska ha barn- och vuxenridning på Pijano och Waggie för alla mina kusiner, farbröder och kusin – och brorsbarn och så ska några vänner rida uppvisningar efter det.
    Nu måste jag iväg och ta hand om hästarna. Ska även åka och rida Raffe som jag längtat så mycket efter! (Har inte ridit honom på en och en halv vecka pga Göteborg Horse Show.)