Det började med ett meddelande från Schweiz motsvarighet till Transportstyrelsen på fredagseftermiddagen. Enligt meddelandet övervägde Schweiz att säljstoppa VW med den skandalomsusades dieselmotorn.

Nyheten togs upp av franskspråkiga Le Temps i Genève med uppgiften att det handlade om 180 000 bilar.

Den nyheten spred sig sedan till England, där Aftonbladet hittade den hos Skynews, The Guardian och BBC. Och när den hamnade i Aftonbladet fick rubrik och text innebörden att ”Schweiz stoppar försäljningen av Volkswagen”.

Märkligt nog, kan man tycka, hade ledande nyhetstidningen Neue Zürcher Zeitung inte ett ord om saken. Och mycket riktigt, efter ett par timmar ändrade Le Temps till att det enligt den schweiziska Transportstyrelsen så kan det rulla 180 000 bilar med de aktuella motorerna. Alltså inte finnas till salu, som skulle stoppas.

I och med det halkade också nyheten ner en bit om hamnade under en artikel om franska satirtidningen Charlie Hebdo.

Det intressanta är ju att den aktuella skandalmotorn med uppgiven reningsgrad enligt reglementet Euro5 inte säljs sedan 2014. Så om det finns någon sådan bil kvar är det en uddamodell som glömts bort på bakgården hos någon handlare.

Enligt uppgifter från Schweiz är alla bilar som säljs i dag Euro6, precis som i Sverige, och de har (i alla fall inte ännu) dragits in i skandalen.

Jaha, det bidde en tummatott.

 
VW-skandalen hotar den tyska bilindustrins dieselsatsning i USA. Mercedes, BMW och VW har lagt ner miljardbelopp på att ta sig in i USA med sina snåla dieselmotorer. Förra året var drygt tre procent av alla nya personbilar i USA dieseldrivna, nästan alla kom från de tre tyska tillverkarna men det är VW som säljer mest, 20 procent av alla dieslar i USA kommer från VW.
De tre stora amerikanska tillverkarna GM, Ford och Chrysler håller sig till bensinmotorer, bara bland de allra tyngsta pickuperna och skåpbilarna är en liten andel dieseldrivna, Fords storsäljare pickupen F150 är nästan alltid bensindriven,  men en del extra tåliga versioner, det jänkarna kallar ”Heavy Duty”, finns med diesel, samma med Chryslers Ram-pickup, bara de allra tyngsta har diesel, General Motors kommer med dieselmotorer i en del lättare pickuper och vans, men frågan är om de stoppas redan före introduktionen.
För nu säger analytiker i USA att den europeiska dieselsatsningen kan vara slut. Avgasbluffen fick redan tveksamma amerikaner att vända diesel-motorerna ryggen.
Affären kan öppna för en snabbare utveckling av hybrider och rena el-bilar, tror flera analytiker

Det är det tyska elektronikföretaget Bosch som levererar bränsleelektroniken till Volkswagen och till större delen av den europeiska bilindustrin. Bosch har varit ledande leverantör i många år.

Bosch är nästan alltid först med det senaste.

Samma bränsleelektronik som VW använder säljs alltså till Mercedes och BMW. Och mjukvaran går att trixa med, om man vill.

Varför levererar Bosch en sådan mjukvara?

För att tillverkarna vill ha den.

Men när avgasskandalen rullas upp svär sig Bosch fritt från ansvar. ”Det är VW som programmerat mjukvaran.”

Volvo har också köpt motorstyrningen från Bosch i många år men i den nya SPA-arkitekturen har man bytt till japanska Denso. En anledning är att Bosch alltid låter tysk bilindustri få den senaste utvecklingen först, sen kommer övrig bilindustri, lite på undantag.

Plusbetygen på de 25 mest sålda begagnade bilarna i Sverige föll inte Kias importör i smaken. Här är ett genmäle från Kia Motors Sweden AB:

Hur kan en så slätstruken, trist och medelmåttig bil bli en sådan storsäljare? Kanske för den sjuåriga garantin, som importören lurade många privatköpare med. Att den mest innehöll luft var det få som förstod.

Vad vi förstår är bakgrunden till ovan formulering i artikeln, publicerad i Aftonbladet den 23 augusti 2015, en bilägare som – innan 2012 – förlorat rätten till den sjuåriga garanti som Kia Motors erbjuder. Men oavsett bakgrund till formuleringen förstås det att Kia Motors sjuåriga garanti inte är vederhäftig vilket är både olyckligt och vilseledande. Därför bör detta förtydligande också publiceras.

Mellan 2007-2012 gällde för Kia cee’d kravet att för att den sjuåriga garantin skulle gälla att all service skulle utföras av Kia auktoriserad verkstad. Om inte detta gjordes gällde 3 års nybilsgaranti.

Bilägare, eller för den delen alla som köper en vara, har ett eget ansvar att läsa anvisningarna. Dessutom får alla nybilsköpare signera garantiboken där det framgår med största tydlighet vad som gäller för att garantin ska var giltig.

Efter den 4 december 2012 när Marknadsdomstolen dömde att Kia inte fick kräva service på auktoriserad verkstad gäller att all av Kia schemalagd underhållsservice enligt det aktuella serviceprogrammet ska utföras av auktoriserad Kia-verkstad eller av annan verkstad, förutsatt att arbetet utförs på ett fackmässigt sätt enligt Kias serviceprogram och Kias rekommendationer. Arbetet och alla reservdelar, tillbehör och vätskor som används vid servicen ska dokumenteras i serviceprotokollet, som ska finnas tillgängligt för granskning under hela garantitiden.

Dessa regler är liktydiga med alla andra bilmärken.

Kia har Sveriges längsta nybilsgaranti från fabrik vilket är en stor trygghet för bilägaren. Det enda vi kräver är att ägaren sköter sin bil enligt bilens serviceintervaller och att servicen utförs fackmässigt samt att bilen vårdas enligt de rekommendationer som finns angivna i service- och garantiboken. I service- och garantiboken står också att garantin avser reparation eller utbyte av Kia originadelar som är defekta och att arbetet ska utföras av Kia auktoriserad verkstad. Även dessa regler är liktydiga med alla andra bilmärken.

Kias sjuåriga garanti gäller hela bilen inklusive motor och växellåda. Det som inte ingår i garantin är service- och slitdelar.

Kia strävar efter att göra bilägandet så bekymmersfritt och ekonomiskt som möjligt. I Kias moderna fabriker byggs bilarna med hjälp av avancerad teknik och varje bil kontrolleras noga innan den lämnar fabriken. Det medför att bilarna håller så hög kvalitet att tillverkaren kan utlova en särklassig nybilsgaranti.

I dagsläget finns det 95 000 Kia-bilar som omfattas av garantin. Troligen är detta den största garantivagnparken i Sverige. Det stora flertalet av dessa Kia-ägare är mycket nöjda med villkoren såväl som med eventuellt utförda åtgärder.

Louise Westman

Servicemarknadschef

Kia Motors Sweden AB

••• Naturligtvis är det inte EN Kia-ägare som snuvats på den långa garantin för att han gjort en service på en verkstad som inte var auktoriserad KIA-verkstad. I så fall hade inte den luftiga garantin blivit ett så stort fall för Marknadsdomstolen som till slut tvingade KIA att följa de regler som alla andra bilimportörer rättar sig efter.

Jag har kritiserat garantivillkoren sedan allra första början och förstod aldrig att Kia Sverige ställde sig utanför gängse regler år efter år.

• Intressant att importören inte kommenterar mitt påstående att deras storsäljaren Ceed är ”slätstruken”. Och lika intressant att biltidningen Teknikens Värld just i dagarna skriver att bilens köregenskaper är en ”katastrof”.

Läs och titta här:

http://teknikensvarld.se/koreansk-katastrof-i-algtestet-193477/?utm_source=apsis-anp-3&utm_medium=email&utm_content=unspecified&utm_campaign=unspecified&subid=541206171

Robert Collin

I Roslagen fanns gott om varggropar förr i tiden. Djupa hål med något gott att äta på botten, där vargar lurades ner för att strax dödas när de föll mot spetsiga pålar.

Vi har fått en ny varggrop i Norrtälje.

En som fångar människor. I fredags fångade den Harry.

Min granne Harry är en gammal kraftkarl. Förr i tiden var han duktig brottare och han är mångårig Vasaloppsåkare.

Nu är han 86 år, inte lika vig och har inte lika bra syn som förr. Men jag skulle vara glad om jag var lika pigg som han om 20 år. Ja, redan i dag, faktiskt.

Harry går timslånga promenader i Norrtälje där han känner varenda gata och nästan varenda människa också. Ibland med hustrun, ibland ensam. Ibland med gåstavarna, ibland utan.

I fredags skulle han gå ner på stan och klippa sig. Men sen förra gången han gick samma väg hade byggbolaget JM Bygg grävt en drygt meterdjup grop med en låg granit-sarg runt.

Harry som inte väntade sig någon grop att snubbla ner i just där, och som hade solen i ögonen och och som inte stirrade rätt ner i backen efter snubbeltrådar föll som en fura.

Han försökte ta emot med händerna men slog huvudet i en hög med gatstenar längst bort i gropen.

En vass stenkant slog upp ett långt jack i huvudet.

En kvinna som hörde Harrys rop nerifrån gropen ringde ambulans och Harry kom till Norrtälje sjukhus strax efter.

Harry hade tur. Inget brutet, ingen krossad skalle. Men rejält blodig och blåslagen. Och nu rejält ihopsydd med över 40 stygn.

Vargarna är fridlysta och inga varggropar grävs nuförtiden.

Men människor är fritt villebråd och när byggbolagen slarvar med säkerheten är det ingen som bryr sig.

Kommunen är ytterst ansvarig. Men både på kommunen och på byggbolaget var det viktigare med semester.

Jag hoppas att Harry får ett rejält skadestånd, att han inte drabbas av några följdsjukdomar och att både JM Bygg och kommunen prioriterar säkerheten på byggplatserna i stan lite bättre i fortsättningen.

Fast jag undrar, gropen var fortfarande inte igenfylld när jag tittade förbi senast.

Vi har fått en ny granne i radhuslängan, en ung grabb med bilintresse. Mest tycker han om Audi, men en ny Passat ingår också i stallet.

Hans pappa verkar lika intresserad, och vill ha ordning och reda. Så när han upptäckte en kråka fastkilad i grillen på nya Passatkombin började han försiktigt att bända loss den. Kråkan var ju stendöd och satt rejält fast, men med lite verktyg och mycket tålamod fick han loss kylarkråkan utan att skada grillen.

När han nöjd med sitt verk och kråkliket i handen tittade på nya bilen där på parkeringen var det något som inte stämde. Jo, rätt årsmodell, den nya, rätt färg på karossen, rätt motor och fyrhjulsdrift, och fälgar.

Men beige inne. Krämfärgat läder. Medan sonens nya bil bestämt hade svart…

Hmm, kylarkråkan hörde till min testbil… Det hade kanske gått lite fort på väg hem till Norrtälje från hemmanet i Norrland natten innan.

Jag vill på detta sätt passa på att tacka nya grannens pappa för hjälpen.

Jag blev intervjuad om motorcykeldöden i går kväll av en kollega på Aftonbladet.

Ibland skriver jag hela texten, ibland en kommentar, och ibland blir jag intervjuad.

I går kväll blev jag intervjuad om varför jag tror att hela tretton personer dött på mc bara under juli månads tre första veckor. En förskräcklig siffra. Som borde mana till eftertanke, inte till bortförklaringar, som jag fått en hel del på mejlen nu på morgonen.

Men låt mig bli lite tydligare, allt jag sa kom ju inte med i texten i tidningen i dag.

1. De hojåkare som inte förstår att de är osynliga lever extra farligt. Bilister tittar efter andra bilar, och kanske efter fotgängare. Men ser inte hojåkarna. Ibland kan en bilist säga efter en krock med en motorcykel att ”Jag trodde det var en moped.” men sanningen är oftast att han inte såg någonting.

2. Jag sa att hojåkare över 55 år som körde motorcykel innan de skaffade familj, och som köpt en ny båge lever farligt. Så är det. De har glömt bort hur svårt det är, hur hojåkning skiljer sig från bilkörning.

3. Jag sa att bilar blivit allt säkrare på grund av påtryckningar från organisationer som Euro Ncap som sätter betyg på säkerheten. Ingen vill köpa en ny bil som inte har fem stjärnor i Euro Ncap. Med motorcyklar är det annorlunda. Det finns ingen folkrörelse som driver på utvecklingen.

4. Ett av mejlen i dag är från organisationen Sveriges Motorcyklister. Som skriver att det visst finns moderna säkerhetssystem till motorcyklar, t ex har Honda Goldving har till och med krockkudde. Ja visst, jag vet att det finns låsningsfria bromsar sen minst tio år tillbaka, att det finns hojar som har kopplat ihop fram- och bakbromsen (som en bil, som ju har en bromspedal och fördelar ut bromsverkan optimalt på de fyra hjulen), men de systemen är ovanliga, alldeles för ovanliga. För att det inte finns någon efterfrågan. För att den gamla klassiska motorcykeln är manlig och kräver – sin man.

5. Tretton döda på motorcykel på knappt en månad är på tok för mänga.

Ibland är det omöjligt för oss bilister att undvika olyckor. Men ofta sker olyckorna för att vi är slarviga, okunniga och fantasilösa. För att vi saknar förmågan att kalkylera med risker.
Det hände ett par gånger under midsommarhelgen att jag blev prejad mot mitträcket i slutet av en sträcka med två körfält. Bilen som jag skulle köra om tyckte att nu fick det vara nog, nu var 400-metersskylten passerad och nu fick det vara färdigomkört. Båda förarna var medelålders män. Att de riskerade både min och sin egen säkerhet och totalt trafikkaos var inget som oroade dem.
Och flera gånger, jag skulle säga ofta, hände det märkliga att just när jag närmade mig en bil för omkörning på motorväg eller på vajervägens två-fältsträckor så drog bilen jag skulle köra om ut åt vänster, flera gånger med vänster hjulpar en bit över körfältsmarkringen.
Några gånger räckte det att jag själv väjde ut åt vänster, men ett par gånger var det nära en olycka.
Hur går det till? Vad är det som händer? En normal motorväg rymmer gott och väl tre personbilar i bredd på två filer, ändå denna längtan att hålla så långt åt vänster att det knappt ryms två.
En gång vid Iggesund, alldeles nära den plats där en person som försökte byta ett punkterat däck dödades för ett par år sedan av en ouppmärksam förare håller samma sak på att hända igen.

Jag bilar mycket och ofta i fattiga u-länder. Där dör det betydligt fler i trafiken än här hemma. Men ändå inte så många som man kunde tro när man ser massor av vuxna och barn gå långa sträckor längs landsvägarna. Och ingen har reflexer trots att det är lika mycket fotgängare i mörkret.
Men förarna är fokuserade på bilkörningen och fotgängarna vet redan när de lär sig att gå vad som gäller i trafiken.
Så är det inte i Sverige. Bilförarna har annat att tänka på och fotgängare och andra oskyddade trafikanter tar sin rätt till gaturummet för givet. De vet ju att bilarna måste stanna. Det är det lag på.
En kvinna blev påkörd och dödad av en taxi för en tid sedan. Jag är inte förvånad. Att kliva rätt ut i gatan har blivit en medborgerlig rättighet. Det är den vi lär våra barn här i Sverige.
Unga mammor är värst, med mobilen i örat, blicken långt bort och barnvagnen som murbräcka.

Håll till höger Svensson! Minns ni parollen från högeromläggningen 1967?
Nej, jag vet. Jag märker det. Borta. Totalt bortglömt sedan många år. Det är mitt i vägen, mitt emellan filerna på motorvägen och i mittfilen om motorvägen råkar ha tre körfält. Och absolut aldrig ute i vägrenen.
Men snälla, är det så svårt att hålla till höger? Högertrafik, ja det begriper de flesta. Men att hålla till höger på vägen verkar omöjligt.
Nu i semestertider är det värre än någonsin. Folk som hatar bilen under resten av året, men som plötsligt ska köra bil under semestern. Det är mest storstadsbor, och allra mest stockholmare. Och man känner igen dem på långt håll.
Jag fick en försmak av sommaren under midsommarhelgen och sen blev det ännu värre när industrisemestern började. Backspegel? Nej. Blinker? Nej. Någon som helst koll, överhuvudtaget? Nej. Men tio under fartgränsen vid varje fartkamera? Ja! Full koncentration på mobilen och facebook? Ja! Backa på motorvägen för att man råkade köra förbi avfarten? Ja!
Jag har till och med sett en mamma och ett barn i tioårsåldern plocka blommor vid dikesrenen, med bilen kvar på vägen. Med plötsliga inbromsningar som följd, utan att det verkade störa blomplockaridyllen det minsta. Som om hon stannat till med barnvagnen vid Högalidsparken för att plocka lite gullvivor.