Buller söver. Och dödar. Nu måste bilarna bli tystare.

av Robert Collin

Vägbullret söver, säger forskarna på Väg- och transportforskningsinstitutet VTI i Linköping. Dagens Nyheter skriver i dag om forskarnas rön.

Jag har själv alltid kritiserat bullriga bilar och dragit av rejält i betyget för komfort när det bullrat för mycket. Senast var det VW Passat som fick pinsamma 2 plus i komfortrutan, riktigt dåligt. Orsaken var en kombination av stötig fjädring och buller.

Men nu är det kanske dags att även dra av i säkerhetsbetyget.

Forskarna i Linköping har en hisnande teori om att våra reptilhjärnor minns myset i mammas mage där alla ljud reducerades till ett svagt buller och där det var så skönt att slumra till. Kanske är det så.

I varje fall ska rönen nu publiceras i en vetenskaplig tidskrift (vilket borgar för att forskarna är på rätt väg – jämför gärna med forskarkollegerna som envist hävdar att det är dubbdäckslitaget som alstrar alla farliga partiklar – de får aldrig något publicerat i de internationella vetenskapliga tidskrifterna).

Och så ska forskarna gå vidare med att skapa en riktigt tyst asfalt på en sträcka av E4 genom Huskvarna. Problemet är att tyst asfalt måste vara slät, och slät asfalt är hal, inte roligt i redan halkiga Sverige.

Bättre är om bilarna blir bättre ljudisolerade. Volvo vet hur man gör, och Peugeot och några till. Men stora tillverkare som Toyota, Hyundai och Kia struntar helt i bullerisoleringen. Och Volkswagenkoncernen är ett sorgligt kapitel. Så fina bilar, men så bullriga på vår grova asfalt! Från lyxbilen Audi, Volkswagen-bilar som Golf och Passat, till Seat som är allra värst – det bullrar förfärligt.

Om forskarna på VTI lyckas få fram tystare bilar är det stort. Kanske lika stort för trafiksäkerheten som när de utvecklade den bakåtvända barnstolen.

 

 

Livsfarlig semestertrafik

av Robert Collin

Den allvarligaste faran i trafiken är varken droger, alkohol eller hastighet. Utan slarv.

Slarv på grund av nonchalans eller slarv på grund av dålig rutin. I semestertid är dålig rutin allra farligast.

Jag har kört flera hundra mil på svenska väger de senaste veckorna och jag blir förvånad över hur illa många kör. Och många kompenserar dålig rutin med vassa armbågar. De slickar mittlinjen så att det inte går att köra om. De ligger nära bilen framför, så att det inte går att köra om, om man inte ska ta tre, fyra bilar på en gång. De svänger ut mot vänsterfilen när tvåfält-sträckan på vajervägen håller på att ta slut, så att ”ingen jävel” ska köra om efter 400-metersskylten. Och när det blir tvåfiligt nästa gång går de automatiskt ut i omkörningsfilen trots att de med sin låga hastighet inte hinner köra om förrän det blir enfiligt igen. Men hindrat bilarna bakom har de lyckats med.

Nu har en av de där semesterbilisterna kört på och dödat en person och allvarligt skadat en annan.

Jag läser i Aftonbladet att föraren till en husbil varken hann bromsa eller väja undan när han upptäckte personerna intill en bil där de skulle laga en punktering. Trots att han passerat en varningstriangel strax innan.

Var orsaken fylla eller hög hastighet? Det tror jag inte. Men slarv! Dålig rutin. Dålig förmåga att läsa av trafiken och förhållandena.

Det var ljust, fin sikt, inga skymda krön eller kurvor. Bilen är ett livsfarligt vapen. Men det betraktas inte så.

Vi sitter där bakom ratten, slår på stereon, snackar med de andra i bilen, tittar på utsikten. Kanske läser vi ett sms, och knappar in ett svar. Vi har det skönt. kopplar av. Det är ju semester.

Ingen sitter och slarvar med ett skarpladdat, osäkrat vapen i sin hand. Men i bilen struntar vi i allt.

Vi har så mycket annat för oss att vi glömmer bort att köra bil.

Och tyvärr var husbilsolyckan på E4 längs Norrlandskusten inte den sista dödsolyckan orsakad av slarv den här sommaren.Semestern har just börjat.

Tyvärr är den inte den sista olyckan av den här typen på våra ”säkra” vajervägar heller. Mittvajern hindrar farliga frontalkrockar, men de är så smala och saknar vägren att de skapar nya risker. På en motorväg med två filer i varje riktning och bred vägren hade den här olyckan troligen inte skett.

 

 

 

Hyundai fuskar med förbrukningssiffrorna

av Robert Collin

Koreanska biltillverkaren Hyundai har fuskat med sina förbrukningssiffror och tvingas be om ursäkt.

Flera åtal från upprörda bilägare är redan på väg mot rättegång. Och Hyundais försäljning beräknas minska med över tio procent.

Detta sker just nu i USA där Hyundai erkänner att man inte gjort de amerikanska förbrukningstesterna på rätt sätt. ”Att man missförstått dem”.

Medan den amerikanska motsvarigheten till Konsumentverket, U.S. Environmental Protection Agency, säger att reglerna är kristallklara.

Och hittills har inget fusk avslöjats som varit i närheten av Hyundais.

Spännande, för när vi kört bilar från Hyundai och Kia här hemma i Sverige har jag flera gånger skrivit om oväntat hög förbrukning, både i förhållande till konkurrenterna och till Hyundais och Kias egna siffror.

Kanske måste koreanerna backa även här hemma?

Folksam blir storebror och gud

av Robert Collin

Vill du dela dina hemligheter med ditt försäkringsbolag? Vill du ha med din försäkringsman i bilen från det du vrider om startnyckeln tills du är framme? 

Då har du chansen nu. Försäkringsbolaget Folksam har just fått datainspektionens godkännande att följa med på dina bilresor.

Tveksam? Ja men då sockrar Folksam budet: om bolaget får följa med så får du lägre premie!

Idén är inte ny, och det är Trafiksäkerhetsdirektören Claes Tingvall på Trafikverket som kläckt idén, som han lanserade för Folksam redan för fem, sex år sedan. 

Nu har den mognat, fått godkänt av Datainspektionen och nu ska den genomföras.

En gps-sändare i bilen talar om för Folksam exakt var du är, och när, och jämför med hastighetsbegränsningen på vägen. Håller du dig under hastighetsgränsen får du en lägre premie. Kör du för fort straffas du med en extrakostnad.

Och en hake till, förutom den grova integritetskränkningen. Om det skulle inträffa en olycka kan det ju blir riktiga problem. ”Aha, du körde fyra kilometer för fort. Men då förstår du väl att vi inte kan ersätta dina skador…”

Storebror är här. Och han blir allt mer lik den allvetande och allseende guden där uppe i sin himmel. Undrar just vad han tycker om konkurrensen?

Full fokus på körningen. Annars var dagens mord på E4 inte det sista.

av Robert Collin

Jag har skrivit om det många gånger. Och alla har sett eländet. Förare som tycker att de har viktigare saker att pyssla med när de sitter bakom ratten. Viktigare än att köra bil.

Personbilsförare måste ofta fixa med telefonen, kanske läsa ett sms, och sen direkt svara. Att svara direkt är tydligen livsviktigt. Mer livsviktigt än att titta framåt och hålla koll på trafiken.

Yrkesförare har lika mycket pyssel med telefonen, men de har ju sina fraktsedlar också, som de måste titta på. När de kör. Livsviktigt även det.

En del sitter och läser, med en bok eller ett kompendium på ratten. jag har sett både kommunalpolitiker här hemma i Norrtälje, i full fart på motorvägen med något som måste läsas samtidigt som de kanske är på väg till något möte. Och en gång vinglade förre rikspolischefen, senare landshövdingen i Linköping, Björn Eriksson fram och tillbaka mellan filerna på E4, också med någon form av läsning i den hand som också skötte själva rattandet. I den andra handen höll han telefonen i stadigt grepp.

Ofta gör det bra. Ibland slutar det med mord. Som i morse på E4.

Titta framåt, och skanna av åt sidorna och bakåt. KÖR BIL! Snälla.

Jag brukar likna den svenska trafiken med u-länder där bilarna ofta är rishögar, det saknas lysen både fram och bak, folk är ute och går på vägarna, i mörka kläder. Ungarna i småbyarna har sin lekplats mitt på genomfarten. Folk borde dö som flugor. Men gör det inte.

Varför? Jo, för att förarna KÖR BIL! De vet att bilkörtning är farligt. Och viktigt. De har kollen.

Här hemma är bilen vårt andra vardagsrum. Ljudanläggningen, blåtanduppkopplingen, massage i stolen och klimatanläggning med fyra zoner, allt har blivit viktigare än själva bilkörningen. Vi har absurt låga fartgränser och räcken som hindrar mötesolyckor. det har blivit så säkert att vi inte tror att vi behöver bry oss om att köra bil.

När ska vi förstå att det är körningen som måste ta hela vårt fokus.

Mord eller dråp, annat kan dödskraschen på E4 utanför Stockholm inte rubriceras som. 

Livsfarligt att vara osynlig hoj-åkare.

av Robert Collin

Att köra motorcykel är att inte bli sedd. Inte av oss bilister, i varje fall.

Bilister tittar efter bilar. Inte efter hoj-åkare. I synnerhet nu i början av säsongen.

”Han kom från ingenstans”, ”han måste ha varit dold”, eller i bästa fall ”jag trodde det var en moped…”, är vanliga svar från påkörda bilister när polisen kommer till olycksplatsen.

Den hoj-åkare som inte förstår att han är osynlig lever inte länge.

I dag skedde det igen, den klassiska vänstersvängsolyckan.

En bilist gör en vänstersväng in på en parkeringsplats inne i Lund, på en 50-sträcka. Han tittar säkert framåt längs vägen innan han svänger. Men mannen på motorcykeln är ju osynlig.

Så han vrider om ratten, påbörjar vänstersvängen och när han är mitt i den mötande filen smäller det.

Det bara smäller. Utan förvarning.

Motorcykeln bryts sönder, ena delen slungas över biltaket och stannar tjugo meter längre bort. Den andra stannar kvar framför bilen. Motorcyklisten lever och är vid medvetende när ambulansen kommer. Men när han når sjukhuset är han redan död.

Jag vet inte vad bilisten sa till polisen, men jag gissar på något av ”Han kom från ingenstans”, ”han måste ha varit dold”, eller ”jag trodde det var en moped…” Kanske drog han till med alla tre lösningarna.

Helt klart är att motorcykeln körde betydligt fortare än tillåtna 50 kilometer i timmen. Men helt klart är också att han INTE var osynlig.

Vi bilister måste bli duktigare på att se även annat än andra bilar i trafiken. Och hoj-åkarna måste förstå att de är osynliga. Annars är det här inte sista vänstersvängsolyckan den här sommaren.

Inte köpt av Volvo längre? Då är jag oduglig!

av Robert Collin

Alla ”vet” att jag är köpt av Volvo.

År efter år har jag skrivit entusiastiska, positiva test-rapporter. Så jag måste ju vara köpt.

Att det handlat om själarnas gemenskap har varit svårt att ta in. Vi har helt enkelt tyckt ganska lika, Volvo och jag.

Vi har båda tyckt att en bil ska vara säker, kännas trygg, vara rymlig inne men kompakt utanpå, snål och ren.

I bland har vi inte varit överens, Volvo och jag, men jo, för det mesta.

Köpt!

Nu är vi inte alls överens längre. S60, V60 och nu senast V40 bryter med Volvos arv.

Och när jag skriver det, får jag då läsarnas gillande? Inte alls! 

Nu är jag oduglig, eftersom jag inte skriver hyllningar som kollegorna.

Läs gärna kommentarer till den första lilla test-rapporten på nätet eller den kommentar som hamnade vid förra blogginlägget om Porschen utan nummerskylt.

Otack är världens lön. Och visst är det härligt uppfriskande!

Jag har fått app-tit på iPhone

av Robert Collin
bild.JPG

Waze är en fantastisk app och enda skälet till att jag sakta börjar förlika mig med min Iphone (som jag egentligen hatar i grunden!). I går varnade den för en polis på E4 i Kronobergs län, nära Ljungby (tack käre medtrafikant och waze-kompis för att du klickade i polisvarningen).
Nu spelade varningen ingen roll, jag körde nercabbat och tog det lugnt. Såg polisen i sin Volvo-kombi inne i grönskan mellan filerna och tänkte att, tja, har man snutnoja så tror man ändå att han ska följa efter.
Och så blev det.
På med alla blå och röda lyktor och in på avfarten.
Och sen hade vi trevligt i en halvtimme. Massor att prata om, roliga minnen och om livet i allmänhet.
Vi skildes som vänner, jag med ett föreläggande om att sätta på nummerskulten fram och byta bakdäcken.
Böter, det blir det först nästa gång någon polis får syn på bilen och skylten och däcken inte är fixade. Men då är jag inte inblandad längre.
Skönt!

Sida 6 av 59
  • Tjänstgörande redaktörer: Love Isakson Svensén, Alex Rodriguez och Fred Balke
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB