Dag 3. Sista dagen på festivalen och det regnar. Inte så lite heller. Människor flyr Bo Kaspers och halkar i leran. Himlen har öppnat sig och hela festivalområdet förvandlas plötsligt till ett öde krigsfält.

Vi i baren skruvar på oss och plåstrar om de som fallit huvudstupa i skiten. Inga kunder. Ingen kommer. På avstånd ser vi hur en karusell i tivolit fastnat och hur människor hänger upp och ner i hällregnet sådär 20 meter upp i luften. De får skylla sig själva och vi garvar. Men sedan spricker det upp och folket strömmar till. Lagom till att A Day to Remember kliver på scenen är festivalområdet fullt. Volbeat och Avicci blir för mig dagens höjdpunkter. Stående i bar 2 har jag bara möjlighet att höra akter från Blue Stage och  … Takida imponerar föga. (Men!) Det är ett fantastiskt drag på Volbeat och låtar från senaste plattan låter precis lika bra som de från den första. Avicii lockar ju även såklart en enorm publik. Ljus-showen är imponerande och klubbkänslan finns i luften fastän vi alla står med lera upp till knäna. Vi i baren tar tillfället i akt att dansa på öltunnorna, med utkik över hela scenen. Mäktigt känsla att känna marken skaka under tusentals hoppande fötter, och se hur nästa dags ljus börjar färga himlen i en tidig nyans av blå. Allt till tusen småtjejers skrik till Wake me Up och Levels. Nej men okej, det var skitkul. Jag dansade på bardisken och var inte alls hårdrock, men va fan. Vi vrålade alla med och dansade som galna.

Dag 0. (Dagen före festivalen) Stämningen är förväntansfull, nästan vibrerande under regntunga moln, dagen innan dörrarna slår upp. Då de första av de förväntade 50 000 besökarna checkar in på campingen till årets nykomling.; Bråvalla festivalen, strax utanför Norrköping. Spårvagnsstrejken till trots anländer en strid ström glada festivalbesökare från Sveriges alla hörn med taxi buss och bil. Ölkflak bärs och tappas i marken, musik dunkar från en gigantisk speaker på en späd axel, rullväskor fastnar i leran och åskluften ligger behagligt varm runt om oss i allt det gråa och våta från dagens hällregn.

Ostabilt väder till trots är vi inte ledsna. För festen är redan igång och sol väntas de kommande dagarna, för att inte tala om grymma band som: Rammstein, Stone Sour, Johnossi och Avicii! Tältet slås upp och första ölen knäcks. Vi är redo Bråvalla. Skål!

Gårdagen. Lördagen. Sista dagen. Sista dagen på den första upplagan av Bråvalla festivalen. Vi hade planerat att se A Day To Remember, tAKiDA, Volbeat och Avicii, och så blev det också. Som jag skrev igår tittade vi på ADTR då vi köpte mat och sedan skulle jag möta min vän från Skövde.

Satte även upp affischer och klistermärken om Spinnup. Hade givetvis på mig min Spinnup-tröja med. (Letar efter nya artister att scouta, hör av er!)

Jag och Tilda kom fram till scenen där tAKiDA skulle spela ungefär 40 minuter innan de skulle spela. Där mötte vi Amanda, en sjukt grym tjej jag träffade på Peace and Love för två år sedan.

Syster Melina, Tilda, jag och Amanda innan Volbeat.

tAKiDA började spela precis på minuten, sjukt punktliga var de. Det blir nog lätt så då man har begränsad tid att spela på, en begränsad tid som är så pass kort som en timme. I och med att de bara spelade i en timme så fick de inte alls med många låtar, inte många gamla låtar i alla fall. De körde i princip bara låtar från de två senaste skivorna – The Darker Instinct och The Burning Heart. De spelade inte ens Jaded (I WAS BROKEN AND ALOOOONEE…) och det var något jag saknade. Jag har som sagt sett tAKiDA live 31 gånger nu, och igår var ärligt den sämsta setlistan jag varit med om. Bandet var lika bra som vanligt, men konserten var inte så bra, enligt mig. Det var många låtar jag saknade. Jag hoppas de spelar fler på Ljungarocken, den enda andra konserten de gör i sommar.

Efter tAKiDA var det dags för Volbeat. Och ösregn. Jag har sett Volbeat två gånger tidigare – 2010 i Sundsvall (då fick jag komma upp på scenen med bandet) och 2011 på Peace and Love. Volbeat har en sån jäkla energi på scenen att man blir så otroligt peppad av att stå i publiken. Trots att man inte kan alla låtarna utantill hoppar man och skriker som aldrig förr. Vi stod fortfarande längst fram och hade helt fantastiskt kul. Att de körde covers av Judas Priest och Johnny Cash var fantastiskt kul, jag älskar faktiskt covers. Volbeat hade hela publiken med sig under hela konserten, trots ösregnet, ingen (längst fram där jag stod i alla fall) stod någonsin stilla.

Vi ville såklart stanna och titta på Avicii en sväng med. Vi tittade på ungefär sju minuter och sedan bestämde vi oss för att gå. Lerhavet hade förvandlats till ett dansgolv, vi var trött, dyngsura och hade ont i fötterna så vi bestämde oss för att börja gå tillbaka mot bilen. Bra val, för det tog nästan en timme att gå.

Avicii gjorde i alla fall en bra spelning lät det som, trots att jag inte alls tycker om house-musik. Det är kul att dansa till då man väl dansar, men inte mer. Lasershow och resten av scenshowen var grym så mycket som vi såg av den i alla fall.

Hela Bråvalla dansar. Perfekt avslut på en inte så perfekt festival. Kommer att presentera för- och nackdelar med festivalen här lite senare och sedan kommer jag också att presentera alla artister jag kommer att nominera till Rockbjörnen. Videos från alla dessa konserter kommer också. Stay tuned, jag har en massa kvar!

Nu har jag sett tAKiDA live hela 31 gånger, vilket är rätt sjukt.

Jag sitter och väntar på tåget hem, kommer att berätta allting om lördagen för er så fort jag kommer innanför dörren där hemma om ett gäng timmar.

Nu är den sista dagen på festivalen här. Det känns både skönt (slippa leran) och tråkigt såklart. Vi har precis anlänt till festivalområdet. Nu ska vi vänta in en vän som kommer med bil och sedan ska vi titta på tAKiDA.

Hittills idag har jag hunnit sätta upp ett gäng Spinnup affischer och tittar lite på A Day To Remember. Sjukt bra live!

Fredagen var verkligen oerhört mysig, så mysigt som det kan bli vid ett staket, så det är inte fel att kalla det fredagsmys. Vi stod alltså vid Blue Stage hela dagen, i och med att vi var fyra stycken så kunde vi gå på toaletten och gå och köpa mat utan problem. Vi tittade på min systers favoritband, All Time Low, först av allt. De började spela redan klockan 14 igår.

All Time Low har jag sett live tre gånger innan, så nu var alltså min fjärde gång. Jag har aldrig lyssnat på det här bandet direkt, men jag har aldrig blivit besviken på en konsert med dem. De vet verkligen vad de gör. I och med att deras målgrupp är unga tjejer så spelar de såklart mycket på hur de ser ut och snackar mycket om sex. De tackade för ”swedish blow jobs” igår, för det är där allt börjar och annars hade inte någon av oss i publiken funnits där. Kommer alltid tycka de är lite larviga med det där, men musiken väger verkligen upp för det. Hela publiken sjunger med, hoppar och skriker. Det finns även ett gäng tjejer som kastar upp bhar. Varje, varje gång.

Efter All Time Low spelade Bullet For My Valentine. Jag kan typ en låt av det bandet, en låt som förmodligen alla hört någon gång. Det är såklart Tears Don’t Fall jag snackar om. De avslutade med den (undra varför? haha) och de gjorde den riktigt bra.

Det här är Rasmus(?) och hans vän. Vi träffade dem innan Bullet For My Valentine och de ville hemskt gärna vara med på bild. 

Sedan var det äntligen, äntligen dags för Stone Sour!!! Som jag väntat på den här dagen. Jag har velat se Stone Sour live i säkert fem år eller så. Nej, det är nog ännu mer. Hur som helst så hade jag inte haft höga förväntningar i onödan. Det här var bland det bästa jag sett. De blandade nya låtar med gamla och körde bland annat Get Inside från sin absolut första platta. Jag ka tyvärr inte beskriva deras konsert i ord, för det finns inga ord som passar. Räcker det med att jag säger att det var bland det bästa jag någonsin sett. Corey Taylor är fan helt sjuk, vilken röst den människan har. Jag fick även tag i Jim Roots plektrum och är världens lyckligaste. Det kan ni se på Instagram.

Oda, Slasha, Melina och jag. Vi väntade igenom Johnossi (som gjorde en bra konsert) och sedan var det äntligen dags för Green Day.

Så länge som vi väntat på detta. Hela publiken var helt galen under hela konserten. Det var hur många som helst som svimmade, och vakterna hade inte resurser nog att lyfta upp alla som mådde dåligt. De gjorde ett grymt jobb, men det hade nog ärligt behövts fler vakter.

Green Day gjorde en helt sjukt bra konsert och de spelade såklart sina mest kända låtar American Idiot, Boulevard of Broken Dreams och Jesus of Suburbia, vilket verkade vara höjdpunkterna för många. Vi stod längst fram i och med att vi väntat hela dagen. Vi flyttades cirka fem meter åt sidan under konsertens gång. Vi flyttades extra mycket då Billie Joe kom ut med en liten kanon som sprutade toalettpapper över publiken.

Videos kommer jag visa sedan, för jag känner att ni måste få se allting själva.

Då man kommer tillbaka till hotellet helt slut klockan fyra på morgonen vet man att det har varit en lyckad kväll. Eftersom det varit helt fantastiskt väder under hela dagen så har vi sluppit gårdagens lera och det var i princip det bästa av allting, någonsin.

Vi har spenderat vår dag framför Blue Stage, den största av scenerna. Först spelade All Time Low, sedan skulle vi såklart se Bullet For My Valentine, STONE SOUR (höjdpunkten för mig under den här festivalen, i princip) och givetvis Green Day. Det har varit en fantastiskt lång dag, en fantastiskt lång dag som jag för evigt kommer att minnas. Så himla bra, alltihop.

Med det här inlägget säger jag godnatt. Jag kommer att berätta mer om hur den här dagen har varit i morgon.

Nu är vi redo för dag två på Bråvalla! Ses vi där kanske? Ikväll kommer att bli grymt – STONE SOUR OCH GREEEEEN DAY!!!