Tanken var att jag skulle skriva om matchen till Sportbladets webb. Skriva om Helsingborgs IF mot Djurgårdens IF. Jag satt och funderade på 4-4-2, på Pelle Olsson och Roar Hansen och när matchen inleddes tjusades jag av frenesin, HIF:s första kvart, DIF:s svar och också, det ska jag medge, DIF-klackens mäktiga uppslutning i Helsingborg.
Men ni vet vad som hände.
En DIF-supporter misshandlades till död inne i Helsingborg och när vetskapen nådde supportrarna på arenan tog sig vissa av dem in på planen, man skanderade ”mördare”, polisen ryckte ut och matchen avbröts.
Vi vet vad som hände. Ändå förstår vi så lite. Hur kan det bli så här?

Jag försöker rannsaka mig själv. Jag är en av dem som benhårt försvarat supportrarnas rätt till passion. Jag har flera gånger skrivit om att vi måste undvika att brännmärka just passionen. Att det är supportrarna som gör Allsvenskan till vad den är i dag, att det är de som får oss att se bättre ut än vad vi är och att den stora merparten vet var gränsen går. De kan uttrycka sin avsky för en motståndare, men efter matchen är det borta.
Är det så att jag undervärderar krafterna? Att jag inte ser sambanden mellan den där passionen och det dödliga våldet?

Eller är det de som ser just sådana samband som gör feltolkningar?

Det går runt i mitt huvud, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, men jag vet att det i sådana här fall gärna generaliseras och klumpas ihop.
Det är väl ändå inte fel på all supporterkultur? Det är dess avarter vi nu måste avsky.

När politiska aktörer begår våldshandlingar säger vi ju inte att det är en svart dag för politiken. Då dömer vi individen, handlingen och när folk misshandlas på musikfestivaler är det ingen som talar om att det är farligt att gå på livemusik.

Är det kanske så att det här hade kunnat inträffa ändå? Utan en allsvensk match som fond?
Eller är det så att vissa mekanismer inom fotbollen, supporterkulturen fungerar som katalysator? Och om det är så, vad kan vi då göra åt det?
Vilket ansvar har jag – som tidigare spelare och numera tränare?

Jag vet inte.

Jag vet dock att de som ser problem med supporterkulturen kommer klumpa ihop allt och enbart se problem och jag vet att de som uttrycker att det är farligt att gå på allsvensk fotboll kommer höja sina röster.
Själv vet jag att jag aldrig känt mig rädd eller hotad eller skrämd på en allsvensk arena.
Vad det nu säger i sammanhanget. Det säger kanske inte ett skit.

Suck.