Ibland läser man in för mycket. Jag bloggade om Kalmar FF, nämnde att vår problembeskrivning är mer komplex än ”för dåligt hemjobb”, skrev att jag utgick från att Hasse Eklund skulle förklara det för spelarna (eftersom jag tror att Hasse vet hur han ska agera i en sådan här situation) och la sedan upp en bild på Nanne Bergstrand från en match i fjol.

Det tolkade vissa som tuff kritik mot Kalmar FF:s ledning och en slags blinkning åt hur det var under Nanne.

Eh?

Det var i så fall en kraftig övertolkning. Så pass kraftig att det tolkades in saker som jag inte ens hade tänkt på.

Jag försökte i mitt blogginlägg se det en smula ur spelarens perspektiv. Att det sällan handlar om att spelaren jobbar för dåligt. Att det finns orsaker till att det ser ut på det sättet. Jag vet ju hur spelarna känner det nu. Vanmakten. Frustrationen. Det var det jag försökte lyfta fram. Inte kritisera någon.

Och bilderna på Nanne. Tja, jag såg ett inslag om honom i TV 4 tidigare på kvällen och mindes då bilderna som Jan Nordström hade tagit i en match förra hösten. Jag tycker om dem. För jag är stolt över att Nanne var den han vände sig till när han ville ha ut sitt budskap under matcherna. Det var ett fint förtroende. Jag ville nog mest skryta med det. Samt visa att Nanne inte alltid var en mysig farbror. Att han också kunde hota. I det här fallet med att bytta ut spelare som inte gjorde som han ville.

Mer än så var det inte.

Matchen mot HBK, då? Vi har lägen att ta ledningen. Vi borde, i rättvisans namn, ha tagit ledningen. Istället satte HBK 1-0 och då var det som om alla inre demoner vaknade till liv igen. De negativa bilderna dök upp. Energinivån föll några snäpp. Och i andra halvlek satte HBK tvåan och trean och i det läget är det ohyggligt svårt att vara spelare. Och tränare.