På nytt tidig avfärd och den här gången var det tåg till Malmö, 05.57 från Kalmar Centralstation och Ola P (demontränare i IFK Berga) och David Bergkvist (U 17- tränare ihop med Stefan Larsson) mötte upp på perrongen. Vi jobbar alla tre på Kalmars fotbollsakademi och vi skulle besöka Malmö FF:s akademi i utbildningssyfte. Eller kanske snarare inspirationssyfte.

Vi kom fram som vi skulle, tog en taxi till hotellet (det gamla Ibishotellet, som nu bytt namn och fräschats upp) och tog oss sedan till Stadionområdet. Vi mötte upp med Roland Larsson, ansvarig för bland annat MFF:s U 17 och träningen på akademin och kikade sedan på ett träningspass för niorna. Kullen kryllar av landslagsmän och spelarna höll hög klass.

Sedan lunch på Olearys vid Swedbank Stadion och Daniel Andersson kom fram och hälsade, ”Grattis till det nya jobbet, U 19 är bra, såg att du sedan tänkte bli manager” sa han och log och syftade till artikeln på Fotbollskanalen och jag svarade att jag skulle ringa och fråga om råd då.
Han är ju numera sportchef för ett Champions League-lag…

Innan vi lämnade Olearys hann jag prata en stund med Olof Persson och Mattias Concha, vi snackade lite om det här med att växla om från att spela fotboll till att vara tränare eller ledare och sedan snackade vi om onsdagens match mot Juventus. Det fanns en känsla i MFF-lägret om att det inte var helt omöjligt att rubba Juventus.

Det är dit MFF kommit. Att man vågar ta sig an stora, mäktiga motståndare och ändå tro på det man själv har. Det genomsyrar hela föreningen just nu. Roland Larsson pratade om hur MFF tog sig an Atletico Madrid. Hur man liksom stod och väntade på Madrid, ”Kom an, kom an!” och aldrig visade rädsla.

Zlatan och jag.
Vi hann med att stråla samman med Zlatan Azinovic, vår gamle KFF-målvakt, numera andremålvakt i MFF. Vi hittade inget bra fik så Zlatan ledsagade oss in i MFF:s omklädningsrum och vidare in i pressrummet, Daniel Andersson kom förbi och började prata småländska och sedan kunde vi inte motstå att ta en bild eller två från podiet där presskonferenserna i Champions League hålls. Med CL-loggan överallt.
Zlatan gav oss en fin inblick i MFF och vi fick veta att Atletico Madrid-spelarna hade varit tämligen sviniga i sitt agerande, slagits för varje millimeter på planen, med tillåtna och kanske framför allt otillåtna medel.

Dagen efter fortsatte i MFF-tecken. Inspekterande av en akademiträning, lunch och sedan en promenad till Malmö IP. MFF:s U 18-killar skulle möta Juventus dito och Ekwall slog följe med oss på läktaren och MFF hämtade upp ett 0-2-underläge till 2-2 och trots att MFF hade avsevärt yngre lag än Juventus var det ingen gigantisk skillnad mellan lagen. MFF stod upp bra.

Ekwall hoppade upp på sin cykel och cyklade till hotellet, ”Långe Lundh hade varit stolt över dig”, sa jag och syftade på Lundhs fäbless för att cykla och Ekwall kontrade: ”då kommer du till vår studio utanför Swedbank 20.00!”.

Vi skyndade tillbaka till hotellet, bytte om (jag drog på mig mina nyinköpta damleggings, det var det enda som fick plats under mina tajta jeans) och hann sedan göra en intervju för David Winberg på 24kalmar.se och när jag rusade mot TV 4:s studio sprang jag in i Jörgen Lennartsson och Affe Westerberg, de satt och hade en liten konferens innan MFF:s match, ”kul att se er, men jag har bråttom” försökte jag, Men det bet inte på Lennartsson, som orerade vilt om hur bra Peter Swärd var, det enda Swärd hade emot sig var sina tjocka glasögon, och till slut fick jag i det närmaste klippa av Lennartssons monolog för att hinna till TV 4.

Matchen i sig behöver jag kanske inte säga så mycket om. Juventus vann rättvist. MFF stod upp på ett bra sätt i första halvlek och det fanns en frustration hos Juventusspelarna. Men MFF tappade (eller om det var så att Juventus fångade den?) matchen från minut 45 och en kvart framåt. Flera MFF-spelare såg aningen sega ut. Emil Forsberg hade lägen som exempelvis Tevez antagligen hade gjort mål på. Rosenberg hade inte den där knivskarpa skärpan. Ricardinho slarvade. Däremot imponerades jag av Filip Helander. Och Magnus Eriksson och Adu var starka.
Domarteamet var värdelöst. Punkt.

Att folket i Malmö är fotbollsintresserade märktes med eftertryck. Jag är långt ifrån en superstar, men trots att jag var en mittfälttsgnuggare i ett landsortslag kände många i Malmö FF igen mig och ville hälsa eller prata, ”är ni här för att lära er hur det går till?” sa man och skrattade och jag nickade, ”vi ska kopiera och sedan addera lite egna saker”, men menade givetvis inte det ordagrant.
Vi kan inte kopiera någon annans recept. Vi måste hitta vårt eget. Men för att göra det måste vi ta intryck av andra.

Innan vi tog tåget hem till Kalmar köpte jag två böcker på Centralstationen i Malmö. Killen i kassan sa att jag hade valt bra böcker, jag svarade att det var trevligt att höra, han log och sa sedan ”lycka till med det nya tränarjobbet!”.
Malmö har koll.

Vilka böcker jag köpte? Lena Andersson Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek och Patrick Modianos Lilla smycket.

Och mitt nya jobb, ja. Jag är väldigt stolt och glad över att få ta över vårt Tipselitgäng. Det är en liten dröm.