I söndags var det Romfinal i tennis och jag fick ett mms av Etrit Berisha, vår forne målvakt, numera i Lazio. Han var givetvis på plats i finalen och bilden var från finalen mellan Federer och Djokovic. Etrit hade fina platser.

Han undrade om jag såg finalen.

När vi var lagkamrater i Kalmar FF var det framför allt tennis vi snackade om och inte så mycket fotboll. Vi ogillar båda Nadal, av någon anledning.

Men sedan hade vi olika favoritspelare. Jag har ju en fäbless för Federer, men också Djokovic, medan Etrit inte är särdeles förtjust i den sistnämnde. Murray, däremot, det är Etrits favorit.

Nu var inte Murray med i Rom, så Etrit fick nöja sig med Federer och Djokovic.

Jag frågade honom om hans dribblingsaktion i slutsekunderna kvällen innan. ”Mitt hjärta stannade nästan!”, skrev jag.

Lazio jagar ju andraplatsen i Serie A och ledde med 1-0 på bortaplan mot Sampdoria. En Lazioförsvarare spelade hem till Etrit, som iskallt höll i bollen och dribblade av en motståndare och spelade sedan, med tämligen hög risk, till en lagkamrat.

Om man nu vet hur risig Etrit var när vi körde Gris eller Kvadrat i Kalmar FF eller om man minns hans tävlingsdebut i Allsvenskan 2010, hemma på Fredriksskans mot BP 2010 och kommer ihåg hans insparkar – som hamnade överallt och ingenstans – vet man att det fanns fog för min oro.

Dock – han löste situationen i slutminuten mot Sampdoria ypperligt.

– You should know that my sladerfot is good, skrev Etrit.

Ja, tydligen. Hans sladderfot har utvecklats.

Viktig match för oss mot Falkenbergs FF i dag. Återigen en ångestmatch, det har varit aningen för många av dem det senaste året, men precis som mot ÖSK hanterade killarna det riktigt bra. Vi fick det viktiga första målet. En tämligen korkad hands resulterade i en straff och den slog Tobbe Eriksson. Mot ÖSK hade han marginalerna på sin sida när hans straff gick i mål trots att den inte var optimalt slagen. I dag räddades han straff, men returen gick ut till Tobbe, som slog bollen i mål.

Tack för det.

Och tidigt i andra halvlek kom först tvåan – rasande vacker framspelning av David Elm! – och direkt efter trean och det gladde mig lite extra att det var Filip som satte bollen.

En ung kille som jag tycker har rätt nivå i sin tro på sig själv. Och när saker och ting fungerar för honom har en riktigt, riktigt hög nivå.

Även om jag vidhåller att det ser avsevärt bättre ut i föreningen i år än i fjol vid den här tidpunkten och att många saker verkligen går åt rätt håll förstår ju jag också vikten av att få med oss även kortsiktiga resultat. Media, supportrar, sponsorer tröstas ju inte med att jag bedyrar och anser och gläds åt att det långsiktiga arbetet blir allt bättre.

Vi måste ju få något att tro på även kortsiktigt.

Det fick vi nu.