Ångestmatch redan i maj, det var ju inte tanken. Men så såg det ut inför vårt möte med ÖSK i kväll.

Jag jobbade en stund på förmiddagen på GFA, regnet hängde i luften och vi ledare pratade om matchen, jag var trots allt hoppfull. Jag vet hur hårt det jobbas dagligen för att resultaten ska komma.

Dock – jag var faktiskt glad över att själv inte vara spelare i en sådan match. Jag hade ju grubblat över konsekvenserna flera dagar innan. Vilket hade förstört vardagen.

Och matchdagen hade bara varit en lång ångestväntan. Inte ens med 2-0 i halvtid hade jag kopplat av. Möjligtvis att jag hade kunnat njuta en smula efter 3-0, men det är inte säkert. Jag vet ju hur jag var funtad.

Regnet föll alltså, det var höstligt och blott 3700 personer kom till GFA.

Bara det kan ju skapa ångest.

Hur som helst, ÖSK hade ett bra läge att direkt göra 1-0 när Lars Cramer kom ut lite fel. Men avslutet smet precis utanför Cramers vänstra stolpe. Istället fick vi en hyfsat tveksamt dömd straff till vår fördel.

Den satte Tobbe Eriksson i mål – med minsta möjliga marginal. Jag kan tycka att ÖSK-keepern nästan borde tagit den.

Men det gjorde han inte och det var en kväll då marginalerna var på vår sida.

Tack och lov.

Att få första målet i en match av den här typen är givetvis väldigt viktigt.

Och att få 2-0 precis innan paus är ju inte heller det så illa. Antonsson nick var av yppersta klass.

Efter det var det som om luften gick ur ÖSK. Jag tycker aldrig de lyckas hota Kalmar FF. Det var snarare Kalmar FF som hade möjligheter till fler mål.

Och stundom fanns det småtrevliga och fina passningssekvenser där man hittade fria ytor och också fick spets på anfallen.

Med tanke på den pressade situationen var spelet överraskande bra och jag tycker att killarna hanterade matchen på ett förbannat bra sätt.

Samtidigt är det väldigt godtyckligt – jag har ju sett liknande sekvenser och liknande spel i de tidigare matcherna också. Men då har det varit missflyt, otur och istället för mål och seger har det då blivit oavgjort eller förlust. Och då har allt sågats.

Svart eller vitt.

Som så ofta.