Backe, Lagerbäck och en slags försoning
avVi tog KFF-bilen och åkte till Jönköping. Stefan Lundin, SEF-chef, hade bjudit in till fortbildning för Tipselit-tränarna och jag hade med mig Steglander, David Bergqvist (U17) och Johan Öhlin (U16).
Lars Lagerbäck och Hasse Backe skulle föreläsa för oss och intresset var stort, det var folk överallt och det kryllade av prominenta gäster. Det är en hel del forna storspelare som numera är tränare, som exempelvis Erik Edman, Tobias Linderoth, Micke Svensson och Jesper Ljung.
(Jesper Ljung)
Steglander var extra glad över att se Ljung. Ljung är ju den senaste spelaren som gjort mål för Kalmar AIK i en segermatch mot Kalmar FF. 1991…
När jag kom in i föreläsningssalen fick Lagerbäck syn på mig.
I mitten av 2000-talet, när Lagerbäck var förbundskapten, kunde jag gå tämligen hårt åt Lagerbäck i media. Jag var kritisk av olika anledningar, men kanske främst för att han alltid valde Tobias Linderoth före exempelvis Markus Lantz. Och före mig själv…
Det var si och så med självinsikten. Redan då.
Hur som helst, jag har aldrig pratat med Lagerbäck, utan mest pratat om.
Nu kom han fram och tog i hand och sa just det, ”vi har aldrig fått möjligheten att hälsa, nöjet är helt på min sida”.
Sa alltså Lagerbäck. Och log.
Det slog mig när jag satte mig; för drygt tio år sedan var jag kritisk mot Lagerbäck, jag var kritisk mot Linderoth. Nu var vi alla tre på plats. Linderoth är ju U 17-tränare i Elfsborg.
Men man blir äldre och man blir klokare.
Lagerbäck pratade om sina erfarenheter som tränare, berättade hur han arbetade på Island och efter lunch var det Hasse Backes tur. Vi har gjort lite TV ihop, jag gillar verkligen Backe och han var taggad när vi snackade innan hans föreläsning, ”jag ska höja upp nivån ett par snäpp”, sa han och skrattade.
Både Lagerbäck och Backe gav oss värdefulla tips och det är alltid skönt att få nya intryck eller få det man redan tror och tänker bekräftat.
Framför mig satt Tomas Olsson. Det var en underbar spelare, som lirade i Åtvidaberg, Malmö FF och Blåvitt. Han var skadebenägen på slutet av karriären, men det var alltid jobbigt att se att han skulle bli inbytt när man mötte Blåvitt. Han hade nämligen en förmåga att styra spelet. Hans tittfinter och instick var svåra att läsa. Jag sa det till honom. ”Jo, men det var alltid svårt att hitta in bakom ert mittfält när du spelade”, sa han.
– Det var för att jag aldrig hann upp i banan, svarade jag och log.
Fast i smyg blev jag otroligt smickrad. Det var något jag värdesatte som spelare, att låsa ytan framför de egna mittbackarna. Kom det in en boll där kändes det som svärdshugg.
Numera är Olsson U 19-tränare i Blåvitt.
Utbildningen avslutades med praktik och först höll Backe i försvarsorienterade övningar, sedan hade Lagerbäck en passningsövning som han skulle köra med det isländska landslaget när de hade nästa landslagssamling och när vi summerade allting undrade Stefan Lundin vad jag skulle skriva i min blogg om dagens begivenheter.
– Att jag nog får omvärdera Lagerbäcks kompetens som tränare. Han är ju riktigt bra, svarade jag.
”Och roligare än vad man kan tro”, fyllde Backe i.
– Nästa gång kan vi kanske prata lite mer. Så kommer jag övertyga dig ännu mer, sa Lagerbäck.
Och fick sista ordet.
Sedan propsade Steglander på att han skulle ta en bild på oss två. Så fick det bli.