Kallskänks-Martin gifte sig med sin Gabby och det var ett bröllop värdig ett statsöverhuvud med festligheter i dagarna tre.

Det var givetvis en orgier i borgerlighet, men också vackert, fint och innerligt.

Janne Nordström och jag höll ett litet tal på bröllopsfesten, men vi var inte de enda. I princip alla gäster – ett 100-tal – talade och vi var sist ut.

Jag gillar verkligen bröllopstal. Det är en möjlighet att säga de där sakerna man annars aldrig säger.

Vi avslutade vårt tal med en personlig hälsning från Peter LeMarc till Martin och Gabby. Och eftersom Peters sång Ända till september är deras gemensamma sång betydde den hälsningen lite extra mycket för dem.

Efter drygt tre timmars sömn var det dags för bussfärd till Täby i Stockholm och match med U 19 mot just Täby FK.

Vi försöker hitta rätt nivå i belastning för våra spelare och det är ett evigt pusslande. Och just nu är pusslandet mer intrikat än någonsin.

För det första har vi i U 19 tätt mellan matcherna.

För det andra spelar ofta sex, sju spelare från U 19 även i U 21 (som har match nästan varje tisdag).

Och för det tredje har U 17 för tillfället viktiga matcher och behöver antingen låna spelare från U 19 eller behålla de som annars lånas in från U 17 till U 19.

Puh, hängde ni med?

Så i går, mot Täby, var det många nya ansikten i truppen och också i startelvan.

När vi mötte Täby på hemmaplan blev vi överraskade av sättet de spelade på. Vanligtvis spelar de flesta lagen i U 19 passningsorienterad fotboll där man försöker skapa något utifrån det egna bollinnehavet. Men Täby var inte intresserat av att ha passningar. Möjligtvis i så fall en passning tillbaka till en rättvänd spelare som sedan dunkade den långt. Mot sina två hårt jobbande anfallare.

Det är ett spel som leder till dueller, andrabollar och avblåsningar och vi hade svårt att hantera det i Kalmar. Vi fick ingen rytm i vårt spel. Trots att vi ägde matchen och hade ett övertag i antalet målchanser fick vi stryk i Kalmar med 4-2. Vår första förlust.

Täby firade så vilt att de hoppade sönder en bänk i bortalagets omklädningsrum på GFA.

När vi nu mötte Täby på bortaplan hanterade vi deras sätt att spela avsevärt bättre.

Vann förstaduellen, fick tag i andrabollen och därifrån spelade vi härlig fotboll. Snabbt, modigt och rappt passningsspel. Vi tog rättvist ledningen med 1-0.

I andrahalvlek blev det jämnare, köttigare och några av mina spelare – som precis kommit tillbaka från skador – mattades. Men vi vann med 1-0 och befäster vår andraplats i serien.

I bussen hem var det idel Premier League-matcher som killarna kollade på och det vrålades när mål gjordes eller släpptes in. Själv slumrade jag gott in. Det där bröllopet satte sina spår.