Jag skrev en text i dagens Barometern som handlade om hur språket brutaliserats. Att SD:s intåg i den offentliga debatten flyttat fram gränserna och att det som tidigare ansågs vara idioti nu var legitimt. Jag skrev om romer som tigger och frågade mig varför så många människor hyser nästintill hat mot dem.

Min slutkläm handlade om Oxfams undersökning om världens tillgångar.

Jag använde mig av en tolkning av siffrorna som jag läste och som löd att de 80 rikaste personerna i världen ägde hälften av jordens tillgångar.

Det är fel.

Jag har emellertid inga problem att korrigera det. Kontentan är ändå densamma.

Det ser ut så här:

Mellan 2009 och 2014 har de 80 rikaste personerna i världen fördubblat sina inkomster och deras samlade förmögenhet är nu större än hela den fattigare halvan av jordens befolkning. 

DN.se skriver: 

– Om inget drastiskt görs så kommer den rikaste procenten av jordens befolkning nästa år att äga mer än alla andra tillsammans, varnar Oxfam. Samtidigt lever en miljard människor på mindre än tio kronor om dagen.

Det är också häpnadsväckande siffror. Absurda siffror. Och visar på det som jag ville poängtera i slutet av debattartikeln – att det är det här vi borde engagera oss i, bry oss om och försöka förändra. Istället för att se med hat mot i synnerhet romer.

Snart kommer alltså, om inget drastiskt görs, den rikaste procenten av jordens befolkning att äga mer än alla andra tillsammans.

Eller som hjälporganisationens (Oxfam) ordföranden Winnie Byanyima konstaterar:

– Omfattningen av de globala orättvisorna är helt enkelt svindlande.

Med rätt siffror i slutet blir debattartikeln i sin helhet som följer:

Det är något i tonen.

Jag skrev en gång att sår man draksådd ska man sedan inte bli förvånad över vad man skördar.

Det är där vi är nu.

Efter fem år av Sverigedemokratisk närvaro i den offentliga debatten – SD kom in i Riksdagen 2010 -har det som tidigare ansågs idiotiskt blivit rumsrent.

Jag skrev en gång att språket i den offentliga debatten riskerar att brutaliseras av SD:s närvaro.

Det är där vi är nu.

Det som tidigare bara uttrycktes av inskränkta och främlingsfientliga personer sägs nu av gemene man, sägs nu av politiker från andra partier än SD och giftet sipprar in och dödar.

Och det är något i tonen som gör mig sorgsen.

Det hatiska, det exkluderande, det förminskande, urskiljande. Vi mot dem.

Kalmar kommun lät EU-migranter parkera sina husvagnar på en plats vid Salve. I dagens Barometern kan man läsa att de inte ska få vara kvar där. Trots att det har varit lugnt och städat. Ändå har, enligt Barometern-OT, en granne varit uppröd. Och några hästtjejer i närheten av Salve har varit oroliga (vilket fick den här tidningen att rycka ut och skriva om en ”utvecklingsstörd bulgar” som tjuvred på hästarna och också den rapporteringen säger något om var vi är i dag). Det räcker tydligen för att kommunen ska dra öronen åt sig.

– Vi gör bedömningen att klagande kanske kan få rätt, säger kommunalrådet Dzenita Abaza till Barometern-OT.

Dzenita Abaza pratar om att man tittar på hur andra kommuner gör för att ”lösa sina problem” och tillägger att kommunen ”gärna vill veta hur många som är här och var de vistas någonstans” och säger sedan att ”så länge Kalmarborna lägger pengar i kopparna så kommer de att återkomma”.

Det är alltså något i tonen.

Det är något 1930-talsaktigt i tonen när människor ska räknas och fösas ihop och rapportera var de befinner sig. Trots att ingen är dömd för något brott eller ens misstänkt för något brott.

Draksådden får alltså ett socialdemokratiskt kommunalråd att uppmana människor att inte ge några kronor till en människa i nöd. Till en människa som befinner sig så långt ner i den europeiska samhällshierarkin att hästarna som de där oroliga hästtjejerna rider på är mil före.

Det är alltså där vi är numera.

Jag säger inte att man måste skänka fem kronor till en människa som tigger.

Jag begriper emellertid inte detta agg som så många känner mot de som tigger.

Jag bor inte så långt från Salvestaden. I ett väldigt välbesuttet område. Där människor har det väldigt bra rent ekonomiskt. Om EU-migranterna märkts av? Inte det minsta (och varför är det så att vi kräver att vissa människor – i synnerhet människor med annat ursprung än vi själva – inte får synas, höra eller märkas för att bli accepterade?). Ändå skapas det Facebookgrupper där fjädrar blir till hönsfarmar och där någon säger en sak och snart har den saken blivit en definitiv sanning och det är antagande baserade på rädsla och okunskap.

Och i vårt överflöd blir vi alltså förbannade på människor som lever i misär.

Oxfam, en internationell konfederation som arbetar mot fattigdom, slog nyligen fast i en undersökning att de 80 rikaste personerna i världen fördubblat sina inkomster de fem senaste åren och att deras samlade förmögenhet nu är större än hela den fattigare halvan av jordens befolkning. 

Läs det igen.

80 personer äger mer än hela den fattigare halvan av jordens befolkning.

I denna upp och nervända värld är det ju då bara logiskt att det vi bryr oss allra mest om är de som tigger på gatorna.

När vi istället borde prata om hur vi på bästa sätt gör revolution.