Det har blåst en smula kring Kalmar FF i dag och det har handlat om en insändare i Barometern-OT som antyder att Kalmar FF inte lever upp till sin värdegrund. Insändarens 12-åriga son ville börja spela fotboll, testade att träna med Kalmar FF under fotbollsskolan i somras och testade sedan att träna med ett av Kalmar FF:s ålderslag.

Enligt insändaren blev det bara en träning eftersom de ansvariga för laget i Kalmar FF tyckte att sonen låg för långt efter de andra i gruppen.

Jag tänker inte ge mig in och diskutera den specifika situationen. Kalmar FF måste lita på sina instruktörer och överlåta till dem att ta beslut och göra avvägningar.

Men jag kan diskutera saken aningen bredare.

Kalmar FF har onekligen en värdegrund, en värdegrund vi försöker ha levande i vår verksamhet. Men vi kan säkert bli bättre på att implementera den i allt vi gör.

Kalmar FF vill onekligen vara en förening som välkomnar alla och i den bästa av världar kan vi också göra det, alltid.

Vi kan jämföra med Malmö FF, som många anser har Sveriges bästa ungdomsverksamhet. Från 9 års ålder är det Malmö FF:s instruktörer som avgör vilka spelare som får vara kvar i varje åldersgrupp. Vilket betyder att det efter varje säsong är unga killar som får lämna Malmö FF:s verksamhet, trots att de inget hellre vill spela i Malmö FF.

Så här skriver Malmö FF självt i sitt dokument Den himmelsblå vägen:

Spelare som tillhör MFF:s ungdomsverksamhet från P9 och uppåt spelar i föreningen på årsbasis. Det innebär att efter varje säsong avgör lagets tränare i samråd med föreningens ungdomsansvarige och fotbollskoordinatorn om någon spelare ska lämna truppen och om någon ny ska tillkomma. Att tidigt selektera spelare kan vara känsligt men det säkerställer att våra spelare ständigt är i en utmanande träningsmiljö och skapar en framgångsrik miljö och en vinnarkultur. 

Så jobbar inte vi i Kalmar FF.

Vi gallrar inte bort spelare efter säsongen.

Men ibland kan det vara som så att det bedöms som att det blir svårt för en spelare att mitt i säsongen kliva in i verksamheten eftersom skillnaderna i utvecklingen är för stora. Och det blir inte rättvist – varken mot spelaren själv och gruppen i övrigt.

Men det är ju ett beslut som inte är ristat i sten. När tidpunkten är bättre är förutsättningarna kanske annorlunda.

När min dotter ville börja med gymnastik fick hon först bli uppsatt på en väntelista och när platser väl blev lediga placerades hon och en kompis till henne i två olika grupper. Min dotter ansågs kunna mer än hennes kompis och därför fick min dotter gå i en grupp som sysslade med svårare moment och hennes kompis fick börja i en enklare grupp. Det var ju inte heller så att hon direkt kunde vara med på tävlingar eller uppvisningar, det fick hon vara först när tränarna ansåg att hon kunde det som krävdes.

Jag kan bara tänka mig vilket liv det skulle bli om vi i Kalmar FF satte ihop grupper utifrån liknande premisser. Eller sa att en spelare i något av våra ungdomslag inte fick spela matcher innan våra tränare bedömde att de kunde tillräckligt mycket. ”Urval! Elittänk!”

Att det blir som i fallet som beskrivs i insändaren är något vi i Kalmar FF självklart mår dåligt över. Jag kan förstå känslorna som pappan har. De instinktiva. Samtidigt ser jag ju också den andra sidan av situationen. Kalmar FF har många variablar att ta hänsyn till.

En sak är dock säker, bilden som målas upp är ju ingen bild vi vill att folk ska ha av vår verksamhet.

För det är ingen rättvis bild.