Det är ju alltid lätt att vara efterklok. Att komma med rätt svar när man vet hur det slutade.

Fast frågan är om vi kan säga något definitivt efter Malmö FF:s 8-0-förlust mot Real Madrid i Champions League.

Vi kan påstå att svensk klubblagsfotboll är usel, men samtidigt var det inte länge sedan – när MFF slog Shaktar – vi sa det motsatta.

Vi kan påstå att Malmö FF är uselt, men samtidigt har MFF hanterat mängder av spelareförsäljningen, tagit två SM-guld på tre säsonger och tagit sig in i Champions Leagues gruppspel två år i rad.

Det är svårt att även i efterhand komma med några definitiva svar.

Men jag kommer inte ifrån känslan att Malmö FF någonstans gick vilse på vägen.

Att Malmö FF rycktes med av festen, av de där stunderna då allt fungerade och glömde bort grunden.

Malmö FF har gått från att vara ett vackert spelande kollektiv, med en tydlig spelidé till att spela på chans och ostrukturerat.

När Markus Rosenberg kritiserade AIK för att bara spela långt när AIK slog MFF i höstas var det en smula ironiskt. För också MFF spelar numera långt. Väldigt långt.

Jag tycker mig se en skillnad i MFF:s spel bara sedan i våras. En skillnad till det sämre.

Jag tror att det är väldigt lätt att hamna där. Man får smak på festen, på fyrverkerierna och glömmer bort att det alltid är noggrannheten i vardagen som i slutändan räknas.

MFF började slarva med detaljerna.

Dock – MFF har som inget annat svenskt lag de senaste 18 åren manövrerat ut högkvalitativa lag i Europaspel. MFF har besegrat Salzburg två gånger om, Celtic, Olympiakos och Shaktar. Till det har man gjort starka insatser på hemmaplan mot Atletico Madrid och Juventus.

Men det tycks som om man inte riktigt gjort analysarbetet efter de goda insatserna. Det tycks som om man inte riktigt förstått hur man lyckats prestera bra i de här matcherna och därför inte kunnat bygga vidare på det. Utan istället har man alltså ryckts med, hej och hå vad bra vi är och gått ut mot världslag och bjudit på ytor, lägen och chanser.

Och blivit brutalt straffade.

Om Malmö FF gång efter gång spelar matcher på storlagens villkor ska det till en sanslös tur om man kommer undan med livet i behåll. Det MFF borde ha försökt att göra var att få till längre sekvenser i de här matcherna då matcherna spelades på MFF:s villkor. Det hade kanske inte inneburit att MFF tagit poäng på Real Madrid eller PSG. Men det hade definitivt stoppat blödningarna.

Sedan är det svårt att komma ifrån att MFF under hösten blivit alltmer desillusionerat. Det har synts i Allsvenskan och det har synts när laget hamnat i underläge i Champions League. Då har inte moralen, karaktären och den unisona viljan att slåss för sin existens gått att frammana fullt ut.

Förstå mig rätt. MFF-spelarna har slitit och kämpat. Men inte med den övertygelsen som är nödvändig mot världslag.

Vi kan inte enbart bedöma MFF för vad man har presterat de senaste månaderna. Vi måste sätta in det i ett längre perspektiv. Då är det fortfarande ett imponerande arbete man har utfört.

Men Malmö FF lär oss också hur bräcklig framgång är. Hur snabbt några procent kan försvinna och att det sedan är tillräckligt för att allt ska falla ihop.

För Malmö FF återstår en stor utmaning. Hur samlar man ihop spillrorna? Hur tar man med sig det som faktiskt varit eminent och gör det ännu bättre? Och hur undviker man att gå i framgångens fälla igen?