Startsida / Inlägg

Träningsläger, Alexander Axén och Johan Elmander

av henryd

Det vankas träningsläger i Portugal och som alltid blev det stressigt och hetsigt dagarna innan, spelare var krassliga, sjuka, hur skulle vi göra med dem, skulle de få flyga ner senare, skulle de få åka egen buss till Köpenhamn och flygplatsen och hade kläderna från vår nya sponsor Hummel kommit, nej, tydligen inte, åtminstone inte allt och fanns det några gymnastikskor till mig och mitt i allt skulle vi givetvis fokusera på den dagliga verksamheten och vi hade ett tufft pass i onsdags och ett återhämtningspass på torsdagen och vi skulle få det tuffa passet ur kroppen och jag la upp tre Rondo-ytor och räknade upp vilka spelare som skulle vara i vilken yta och det visade sig att Tobbe Eriksson hade ont i en häl, fan, då är vi en spelare kort, vem kan ta hans plats? och någon sa att jag kunde göra det och visst, det kunde jag ju.

Ouppvärmd och i gymnastikskor hade jag cirka fem miserabla minuter. På den tiden hann jag bli tunnlad tre gånger. Sedan blev det bättre. Och jag ville aldrig att vi skulle sluta lira.
Idag buss till Köpenhamn och alla spelare var med. Väl framme på Kastrup startade det eviga köandet och det kommer nog aldrig förändras. Flygplatser och köerna.

Vi var inte det enda fotbollslaget som stod i våra mjukiskläder och köade. Örebro SK, Bröndby och Århus stod i köerna bredvid och Jimmy Högberg, fystränare i ÖSK, tidigare på Svenska fotbollförbundet och numera involverad i den estländska landslagsfotbollen, kom fram, ”hallå, du ser ut att vara i bra form” och jag kunde bara replikera påståendet. Högberg höll en en bra och givande kurs när jag gick Bas elit 2014 och jag gillar hans tankar om fotboll och fysträning. Alexander Axén, ÖSK:s tränare, stod i vanlig ordning och levererade det ena sköna citatet efter det andra och han nämnde att vi var tvungna att försvara den svenska äran i Portugal. och då menade han när det kom till att möta hotellpersonalen på hotellet vi skulle bo på. ÖSK hade bott där ett par år i följd (dock ej denna gång) och varje år blivit utmanade i en fotbollsmatch av personalen. ”Vi är obesegrade”, konstaterade Axén. Jag svarade att jag hoppades att vi skulle lira den matchen innan vårt möte med ÖSK på söndag, ”då kanske Swärdh öppnar upp för en plats för mig i matchtruppen mot er”.
– Hoppas inte, sa Axén kryptiskt.

Incheckning och sedan in genom säkerhetskontrollen och Thorbjörnsson och Swärdh kollade på sina biljetter, ”varför står det standby på våra biljetter och inget sittplatsnummer?” undrade de om jag och Jens Nilsson frågade dem om de inte kunde tolka tecknen i skyn. Man behöver ju inte vara indian och så vidare. Det fanns kanske en logisk förklaring till varför de hade standbybiljetter. De skulle helt enkelt inte med. ”Henke tycker att du kanske ska kolla vår hemsida, jag tror vi precis uppdaterade sidan med en nyhet om tränarfrågan”, sa Jens och flinade.
Swärdh skrattade högt.
Sedan skyndade Swärdh och jag oss in i kön till Starbucks, vi såg ju på håll hur Axén hade tagit sikte på Starbucks och vi ville hinna före och det gjorde vi. ”Fan, ni ska alltid tränga er in framför. I köer, i tabeller”, sa Axén.
Nordin Gerzic gick runt med en filmkamera och dokumenterade det mesta och Robert Åhman Persson nickade mot mig, ”fråga Rydström hur man gör” sa han och jag svarade att det nog blir svårt att bräcka vår La Manga-film från 2007. Det trodde Åhman Persson också.
Precis när Swärdh och jag skulle gå ombord på planet – Swärdh fick följa med – kom Johan Elmander fram och den pojken är precis lika trevlig som jag mindes honom från förr. Han tog i hand och vi hann prata en stund om det miserabla vädret, om träningsförhållanden (Bröndby tränar nästan hela vintern på gräs) och när Swärdh nämnde för honom att jag knäckte våra spelare på fysbiten på träningarna log Elmander och sa att ”det är viktigt i vår ålder!”.

I vår ålder, det var snällt sagt. Elmander är ju avsevärt yngre än vad jag är.
Sedan in i planet, hitta sin plats, upp med böckerna och sedan drygt tre och en halv timme i luften och jag hann läsa ut Thomas Pikettys Kapitalet och snett framför mig satt forne Liverpoolförsvararen Daniel Agger och också han läste. Gunnar Dyrbergs De ensamme ulve.
Ett verk som är helt okänt för mig. Agget var för övrigt tatuerad i handflatan.
Bara en sådan sak.

Vi kom fram som vi skulle och allt bagage kom också som det skulle och när vi väl kom till hotellet var det mörkt och aningen kylslaget.
Men har vi tur blir det sol i morgon. Och grästräning.
Jag längtar.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Samuel Abrahamsson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB