Buss till Rödeby och jag konstaterade att jag varit på resande fot tämligen mycket de senaste veckorna och jag kände mig som Ulf Lundell, ständigt i rörelse, liv är rörelse och i helgen var det fortsättningskurs på Bosön och utbildning och diskussioner med många fotbollskunniga människor och också futsal på kvällarna och jag märkte att det fanns en hel del fördomar om mig som spelare, när jag fintade och satte en balja var det som om vissa hade sett ett spöke, ”kan du göra sådant på en plan!?” och idag var det alltså buss till Rödeby i Blekinge och match mot FK Karlskrona.

FKK kom med sitt starkaste lag (man hade bland annat besegrat Mjällby AIF) för någon vecka sedan och vi kom med ett ungt U 21-lag.

Stadgan stod Ole Söderberg, Johan Ramhorn, Sebastian Starke Hedlund och Papa Diouf för.

Resten var ungtuppar. Om nu inte Starke Hedlund (född 1995) och Ramhorn (1996) också kan ses som ungtuppar.

Jag coachade laget och på genomgången var jag tydlig med att jag ville se en förbättring från föregående match. Då vi var naiva, passiva och intetsägande.

Nu ville jag se ordentlig satsning. Det halvdana fick vi lämna hemma.

Och om jag summerar matchen…så fick jag se det jag efterfrågade. Åtminstone merparten av matchen.

Vi var rejälare, tydligare och klart modigare än senast. Och när vi är det får vi fram våra kvaliteter klart lättare.

Papa Diouf knoppade tidigt in 1-0 efter ett fint inlägg från Svante Ingelsson och i drygt 30 minuter stressade vi FKK till långa uppspel från sin målvakt. Efter det föll vi tillbaka, vi kom inte rätt i förstapressen och tappade initiativet, men vi rättade till det och i andra halvlek såg vi pigga ut. Visserligen hade vi en period då vi slarvade i passningsspelet. Vi vann boll, men gav ifrån oss den alldeles för lätt och killarna fick slita onödigt hårt. Men också det blev successivt bättre och med sisådär 20 minuterar stänkte Diouf in sitt andra mål.

Efter det stängde vi butiken och åkte hem till Kalmar med hyfsat mycket ljus i sinnet.

Här ser du ett kort sammandrag från matchen.