Genrep är genrep och eftersom vi hade spelat flera tuffa tävlingsmatcher den senaste tiden kände vi inte ett skriande behov att musta ut allt som fanns i gruppen. Vi såg det istället som ett ypperligt tillfälle att ge speltid och erfarenhet till de yngre i truppen och samtidigt avlasta de som haft det tuffast.

Vi skulle möta de finska mästarna SJK. Som alltså ska kvala till Champions League i sommar.

Vi mönstrade en startelva med tre 98:or och två 97:or och även om det aldrig får bli ett självändamål att spela unga spelare – en bra spelare är en bra spelare oavsett ålder – kändes det fint att visa att vi faktiskt efterlever det vi kommunicerar ut; att vi vill skapa plats för talanger i vår A-trupp och att vi också vill ge dem speltid.

Jag har pratat väldigt mycket med våra unga spelare om skillnaden mellan juniorfotboll och seniorfotboll. Steget är ibland inte så stort som man kan tro, men samtidigt är det ibland större än vad man kan tro. Framför allt handlar seniorfotboll om att samarbeta, om att göra varandra bättre och om en ung spelare får träna med A-laget vill vi till slut se att han justerar sitt spel, att han förstår vikten av att vara noggrann och fokuserad och precis det fick vi se mot SJK.

Adel Ziarat, som jag hade som kapten i mitt U 17-lag 2014, fick spela till höger i backlinjen. Vanligtvis är han mittback, men han löste uppgiften fint. Jag log lite för mig själv när han tidigt i matchen läste en djupledsboll från SJK och kyligt nickade hem den till Ole Söderberg. Som jag, Johan Steglander och ibland Tobbe Carlsson (som var med oss på fredagar och gnuggade försvarsspel) slet med Adels tajming i det defensiva djupledsspelet. Jag konstruerade en övning – en väldigt enkel övning – där jag satte en boll till en försvarsspelare, som tog emot och sedan skickade en lång boll mot Adel. Mot honom rusade två anfallare. Adel skulle helt enkelt läsa den djupa passningen och vinna duellen. Till en början missade han allt…

Men det fina med Adel är att han är ett bevis på vikten av envishet, målmedvetenhet och att hårt jobb nästan alltid leder till utvecklingen. För Adel har utvecklats.

Efter en lagmässigt trög start tuggade vi oss in i matchen och gick in rejält i duellspelet och vågade ha ett passningsspel som sårade SJK. Svante Ingelsson, en annan 98:a, kan se seg och långsam ut, men Steglander och jag har alltid jämfört honom med Magnus Wislander. Redan i U 17 trodde vi att Svante inte skulle ta sig förbi sin motståndare, men på något sätt segade han sig förbi och sedan har han ett långt passningsspel som är ovanligt för en så ung spelare. Han såg Antonssons löpningar flera gånger och om inte SJK:s målvakt spelat Neuer-långtute hade Antonsson fått ett par frilägen.

Backlinjen som helhet spelade disciplinerat och Romario och Calle Johansson skötte sig fint centralt på mittfältet och vi ledde rättvist med 1-0 i paus.

I andra halvlek blev matchbilden aningen sönderryckt. SJK var frustrerat och drog på sig två röda kort och vi bytte in hela vår bänk. Ytterligare tre 97: or kom in, samt Edvin Crona, född 2000.

Vi vann rättvist med 1-0.

Nu väntar en träningsvecka innan den allsvenska premiären.

Men för att citera den gode Nanne Bergstrand. Man får inte fokusera för mycket på bröllopet, när det är äktenskapet som är det centrala.

Här kan ni höra och se min matchanalys.