Lite lugnare, lite mer positivt efter segern mot Elfsborg och jag tog bussen till Falkenberg ihop med övriga ledare och spelare i U 21-truppen och för ovanlighetens skull fanns det rejält med rutin i laget, tidigare matcher har det varit väldigt ungt.

Viktor Elm fortsätter sin väg tillbaka från operationen – och spelade 90 minuter och var stabil. Markus Thorbjörnsson och Pär Ericsson var också med, liksom comebackande David Elm. Som skulle lira 60 minuter, men i paus bad om att få spela mer. Så jag gav honom ytterligare tio minuter.

Vi mötte FFF i U 21 Allsvenskan och jag går ofta in i de här matcherna med alldeles för stora förväntningar. För jag vill ju prägla spelarna och matchbilden med ett visst tankesätt. Det fungerade ofta bra i U 19, men då hade jag ju spelarna i den dagliga träningen. I U 21 är det svårare, jag har inte alla spelare i vardagen och det finns olika agendor. Som att spela sig tillbaka till form och så vidare.

Vi gjorde en helt okej förstahalvlek. På en väääääldigt studsig gräsplan försökte båda lagen spela passningsspel. I andra halvlek slutade FFF göra just det, istället lyfte de längre och vi hade inte kraften och förmågan att få ner bollen och spela oss framåt med ett vägvinnande passningsspel på marken. Istället blev det misstag, lång boll, duell, boll på knä, boll som studsar och ny lång boll och så vidare.

Efter 0-0 i paus tog vi ledningen både med 1-0 och 2-1, men släppte in 2-2-målet med tre minuter kvar att spela.

Efter matchen blev det pasta i folielåda och jag somnade som en stock i bussen hem.

Det är tur att jag är ett proffs på att åka buss.

I hörlurarna lyssnade jag på Flora Cash.

Dels på några av deras covers. Som den här.

Men också det egna materialet. Som den här.