Det är tätt mellan matcherna, vi mötte Gif Sundsvall för ett par dagar sedan och idag var det dags för att möta ÖSK på Guldfågeln Arena.

Ett ÖSK som börjar Allsvenskan bra och som både har bolltrygghet och kontringsskicklighet.

Vi hade dock en känsla att vi skulle få speldominera – ÖSK brukar vara bekväma med att falla ner djupt i sitt försvarsspel – och utifrån det resonerade vi om tänkt matchbild. Peter såg många inlägg framför sig och därför föll valet på Pappa Diouf som anfallspartner till Antonsson.

Vi gnuggade inläggssituationer och under uppvärmningen påminde jag killarna om just den biten – bollhållaren ska veta att vi har folk som attackerar ytorna vi vill åt.

Det där såg vi omgående. Oftast var det Agardius och Ring som hittade varandra och inläggen och i straffområdet var våra spelare där de skulle vara.

Första 20 minuter av matchen är fina från vår sida. Vi vinner dueller, vi vinner andrabollar och vi kommer till avslut.

Men sedan gör ÖSK 1-0. Och vad ska man säga? Taffligt försvarsagerande från vår sida, men herregud vilken passning Ajdarevic sätter!

Vi tappar lite i initiativförmåga, ÖSK tar över, men så studsar bollen vår väg och Antonsson kvitterar och plötsligt är det vår match igen.

Och när Tobbe Eriksson hakas upp av ÖSK:s vänsterback och vår publik vill ha straff får Swärdh ett utbrott och blir uppvisad på läktaren.

Gulp! Det betyder ju att att jag är högst i rang av de som är kvar på bänken. Slog det mig.

Publikens vrede mot domarteamet skapade en energi som spred sig ner till spelarna på planen och i pausen hade vi en beslutsamhet om att minsann vinna den här matchen.

Och vi skulle kanalisera frustrationen på rätt sätt. Inte något som spillde över på domare Strömbergsson.

Omgående satte ÖSK 2-1. Återigen efter taffligt försvarsagerande.

Jag började klura i mitt huvud på tänkbara scenarier. Eventuella byten. Men jag hann knappt fundera klart innan Ring kom loss på kanten och via fint växelspel med Antonsson servera Papa Diouf öppet mål.

Kvitteringen kom snabbt. Och vi hann aldrig börja tvivla.

Sedan var det i ärlighetens namn en tämligen jämn halvlek, men vi hade mer tryck i perioder än vad ÖSK hade.

Diouf fick ont i en ljumske och jag valde att sätta in Romario. Rasmus Elm signalerade för byte och Calle Johansson kom in. Och när Ring ville byta satte jag in Svante Ingelsson.

Vi slutförde alltså matchen med två 98:or på planen.

Att spela unga killar är inget självändamål. Men vi har bra unga spelare och tycker att de tillför. Även när det hettar till.

Och med några minuter kvar kontrade vi med tre spelare, bollen kom till Antonsson, som från distans avlossade en kanon och satte 3-2.

Fantastiskt skönt och så jäkla gott att få med sig något konkret av arbetsinsatsen.

Efter matchen fick jag göra presskonferensen ihop med Alexander Axén och den går att se här.

I övrigt – i morgon är det U 21-match mot Jönköping Södra. Vi åker med ett rutinerat gäng. Även om vi vann idag är det viktigt att ge matchtid åt tunga pjäser som till exempel Stefan, Viktor, Thorbjörnsson, Pär och David. Duktiga spelare och väldigt viktiga karaktärer i gruppen och som med största sannolikhet kommer spela framöver. Och då måste de vara i slag.

Inte minst David och Viktor, som haft struliga försäsonger, mår bra av att det här. Även om David har tränat till och från sedan januari har han inte kunnat gå fullt och därför behöver han lite tid till innan han är tillbaka till 100 %.

Och Viktor opererades i december och spelar på en ny position och vi vill inte stressa fram något.

Kontinuitet är det båda behöver och får dem det har vi snart två klasspelare i toppform.