Flyg över skog, skog, skog och vi landade i Östersund (inte Örebro, inte Örebro) dagen innan mötet med ÖFK och vi bodde fint och trevligt nära flygplatsen och Fys-Carlén och jag körde ett kort pass i gymmet – 10, 9, 8…..1 reps av 50 kg bänkpress och pullups och det räckte för att bli trötta och dagen efter klev vi upp 07.30 och kastade oss ut i hinderbanan som låg precis vid hotellet och sedan var det frukost och matchgenomgång och Viktor Elm hade insjuknat under natten och kunde inte spela och vi fick göra ändringar i startelvan.
Vilket börjar bli en vana.
Och det är sällan skador som är orsaken till ändringar och återbud. Det är många gånger helt andra saker och många gånger har det varit saker som är omöjliga att påverka.
Till mötet mot ÖFK saknades Thorbjörnsson och David Elm eftersom båda ska bli pappor när som helst. Rasmus Elm blev sjuk dagarna innan avresan.
Och till det alltså Viktors insjuknande.
Peter Swärdh var avstängd och jag skulle alltså coacha laget. Och om nu någon undrar – det fungerar så här; Peter ansvarar fortfarande för laguttagningarna, upplägget, taktiken och matchgenomgången. Givetvis är jag, som assisterande, med i beslutsprocessen, vi bollar saker och ting, men bara för att Peter var avstängd betydde inte det att det var min show.
Peter förklarade hur han tänkte sig eventuella byten och förändringar och jag försökte efterleva det så gott det gick.
Det är ju inte heller så att man går in och förändrar allt som huvudtränaren brukar köra. Det handlar snarare om att leda laget så som huvudtränaren vill.
Det var det jag försökte göra.
Sol, skönt, men på uppvärmningen fick Agardius ont i en ljumske och fick lämna återbud. Stefan fick nästan ouppvärmd gå in och gjorde en stark insats.
Matchen, då? Vi var passiva, tama och bjöd bort initiativet i första halvlek. Jag var besviken i pausen och det var också spelarna.
Jag valde att ändra till 4-1-4-1 eftersom jag ville stoppa deras spel förbi vårt mittfält och deras sysselsättande av deras forwards och vi behövde också komma närmre varandra på mittfältet, vi behövde skapa incitament som gav energi. Och så lovade vi varandra att verkligen agera utan att ha handbromsen i.
Andra halvlek blev avsevärt bättre och vi hade våra chanser att kvittera. Men vi lyckades inte och det var tungt i omklädningsrummet efter matchen.
Jag blev intervjuad av Cmoore och kallade Östersund för Örebro. Två gånger om. Jag får skylla på solsting eller något.
När Expressen sedan ringde upp för att prata om just det här och om matchen sa jag ”Örebro” en gång till. Utan att reflektera över det. Jag är nog inte så begåvad som jag ibland inbillar mig.
Resten av kvällen gick i reflektionens tecken. Vi bodde kvar en natt till i Östersund och vi åt, drack kaffe och ältade.
Suck.