EM körde igång och jag tycker verkligen om mästerskap. Jag gästade Fotbollskanalens Superlive och nämnde just det, att det är härligt när matcher hela tiden puttrar i bakgrunden.

Annars är det generella intrycket att de mindre nationerna inte är så svaga som man luras att tro. Rumänien, Albanien, exempelvis, har verkligen kvaliteter och egentligen borde jag inte vara överraskad. För när det gäller landslag så går det ju inte att köpa ihop de bästa och starkaste spelarna. Det blir mer…demokratiskt och utspritt. På gott och ont.

Jag messade med Etrit Berisha kvällen innan Albaniens match mot Schweiz och vi skrev lite efter också. Han var givetvis besviken över baklängesmålet, där han kom ut fel på en hörna. Samtidigt vittnar det om hans mentala styrka, när han efter det tidiga misstaget reser sig och sedan gör en riktigt vass match.

Sverige klev ut mot Irland och det såg ut som så många gånger under Hamrén. Tafatt, förvirrat och fegt. Återigen behövde laget försättas i en situation där de mentalt inte hade något att förlora. Och där hamnade Sverige genom Irlands förstahalvlek och deras ledningsmål i inledningen av andra halvlek.

I en kombination med att Irland stannade upp en smula fick Sverige plötsligt mer mod. Och kunde jämna ut spelet och skapa ett gäng nästan-lägen.

Men det är oroväckande att Hamrén och hans ledargäng inte lyckades skapa rätt tankar i spelarnas huvuden. Jag vet inte hur många gånger jag sett det tidigare under Hamréns chefsskap.

Det har på förhand talats om att allt är fantastiskt, hur de ska njuta och att det bara är underbart. Sedan visar det sig vara det motsatta.

Dock – mot Belgien och Italien är det helt andra förutsättningar. Belgien och Italien är avsevärt starkare lag än Irland, men det kan göra det – paradoxalt nog – lättare för Sverige.

Om Irland vinner dueller och äger bollen mot oss tycker alla supportrar och journalister och i förlängningen spelarna själva att det är för jäkligt, så ska det ju inte se ut och spelarna dräneras på energi.

Om det ser ut på samma sätt mot Belgien och Italien är allt i sin ordning, varje svensk passning som går fram är en bonus, varje gång man tittar på Italien eller Belgiens mål kommer supportrarna jubla och allt det där kommer ge energi. Och då blir det så mycket enklare att spela.

Irland är inte riktigt så svagt som många trodde.

Och Italien och Belgien är inte riktigt så starka som man lätt kan inbilla sig.

Om ni har långtråkigt kan ni läsa Erik Nivas syn på matchen här..

Och om ni fortfarande vill läsa om fotboll intervjuades jag om tränaryrket av Fotbolldirekt.