Träningar och förberedelser inför DIF-matchen imorgon och samtidigt hann vi åka upp och kolla på Tuva, som lirade Bullerby Cup och jag har aldrig besökt den turneringen tidigare (eller jo, 2011, då vi invigde cupen med att möta Vimmerbys A-lag och vinna med 9-0) och även om planerna var totalt sönderbrända och saknade helt och hållet gräs (på grund av bevattningsförbudet) var det en fantastisk upplevelse att se havet av unga fotbollsspelare och åskådare. Att vara på CEO-fältet, som består av elva planer, är som att vara en del av något större. Det pågår hela tiden matcher och det jublas, applåderas, vrålas och på samma gång och i samma stund utbryter djup besvikelse och tårar bryter fram och Tuva och hennes kompisar har längtat och sett fram emot cupen och det blir precis så underbart som de hade hoppats. Fast kanske lite bättre ändå.

Tuva och hennes kompisar har inte direkt varit en segermaskin de senaste åren, det har på sin höjd blivit en, kanske två segrar per SÄSONG.
Men nu vinner de plötsligt och de gör det genom hårt jobb och fin lagmoral och det är fantastiskt att se hur de växer av känslan, hur de förstår vad det är som gör att det är roligt att spela fotboll.
Samtidigt – balanserandet mellan glädjen att göra bra ifrån sig och helst vinna och rädslan för att misslyckas och förlora. Det är en svår balansgång.

Och vi föräldrar gör sällan saken bättre. Medvetet eller omedvetet, men barnen ser på oss hur viktigt det är att vinna, hur viktigt VI tycker att det är att vinna och de känslorna förs över på barnen.
Jag är dock inte av åsikten att vi ska ta bort tävlandet och resultat från barnidrott. För det är bara att skjuta eventuella problem framför sig. Däremot tycker jag att vi ska utbilda ledare OCH föräldrar bättre. Så att vi kan ge barnen verktyg att hantera tävlandet och pressen. För det kan faktiskt alla lära sig. Att se framgångar och misslyckande som delar av en utvecklingsprocess. Som erfarenheter.

Det råder ju bevattningsförbud även i Kalmar och vår träningsplan är betonghård och vi har försökt träna så mycket som möjligt inne på GFA och vi har en bra bild av DIF, vi vet vad vi behöver göra mot dem imorgon för att kunna segra och vi vägrar att titta i tabellen (men om vi ändå gör det ser vi att det är alldeles för liten marginal ner till kvalplatsen för att vi ska vara helt nöjda) och fokuserar på andra saker. Saker vi själva kan påverka.