Buss till Borås och inkvartering på hotell och när jag smög ner till receptionen för att köpa en kvällskaffe – eller snarare nattkaffe – kände en kille igen mig, ”Kalmar FF, du är ju den där profilen, Rydström” och sedan pratade vi mest om Premier League.
Frukost, matchgenomgång och sedan laddning och konstgräset på Borås Arena var nytt och sviktande och trevligt och jag hade inte haft något emot att ha en liknande hemma i Kalmar. Som träningsplan vintertid.
När jag klev av planen efter vår uppvärmning hälsade jag på Lasse Nilsson, han rehabiliterade sin onda nacke och sedan hälsade jag på Stefan Andreasson, ”är du Sveriges bästa sportchef?” sa jag och han svarade att han hade tappat.
Vi ville störa Elfsborg i deras speluppbyggnad. Vi hade gjort det när vi slog dem i Svenska cupen i våras. Så vi klev högt på dem.
Men det bekom inte Elfsborg, som satte igång bollen kort ändå och när vi försökte pressa dem, spelade sig Elfsborg ur vår press, med följd att vi blev utdraget som lag. När vi försökte få fast dem på en kant drog de isär oss även i sidled och plötsligt var det hål i vår organisation lite varstans och när vi väl vann bollen var vi för trötta eller ur position fr att kunna ha ett bra passningsspel och så fick vi jaga igen.
Ändå satte vi 1-0 efter en fast situation och jag tänkte att det kanske var vår väg in i matchen.
Men Elfsborg fortsatte dominera.
Och gjorde det även efter paus. Drog isär oss i djupled och sidled och vi fick försöka täcka stora ytor och det orkade vi inte.
Det är en otäck känsla när man som spelare upplever det som att man är långt ifrån motståndarna, att man är långt ifrån varandra och det är något som dränerar en på energi. Till slut är man bara på planen. Man orkar inte ta några initiativ.
IFE:s kvittering hängde i luften och kom inte som en överraskning.
I slutet var det även ytterst nära att IFE också satte 2-1.
Vilket inte hade varit orättvist.
Ibland förstår man inte varför saker och ting sker på planen, det blir slumpartat och turbetonat. Elfsborg är det svenska lag – i konkurrens med Jönköping Södra och Östersund – som tydligast styrt matchen i den riktningen de själva önskat. Och på så sätt fått slumpen och turen på sin sida.
Om jag tittar på det som objektiv fotbollsanalytiker kan jag tycka att det är intressant.
Om jag tittar på det som assisterande tränare i Kalmar FF känner jag bara frustration. Över att bli utsatt för det.
Nu buss hem.