Visst hade vi ett starkt centralt mittfält under några år i slutet av 00-talet.
Men frågan är om vi NÅGONSIN har haft ett bättre centralt mittfält än vad vi har för tillfället?
Åtminstone inte när Rasmus är i slag och orkar spela på den nivån han vill vara.
Jag vet, vi spelar 4-4-2, men Rasmus, Ismael och Romario lyder inte alltid och gör det till något som mer liknar en trea centralt. Med Rasmus som aningen droppande och Ismael och Romario framför. Idag mot Blåvitt var det makalöst trevligt att skåda deras insats, framför allt i första halvlek.
Det är liksom bara att låta dem gå ut på planen, säga åt Rasmus att ta ett extra stort ansvar och sedan lutar man sig tillbaka på bänken.

Match mot Blåvitt. Tabellfyra och sju poäng före oss, men med en säsong som ändå är en besvikelse med IFK Göteborgs mått mätt.
På matchuppvärmningen, som jag alltid leder ihop med Carlén (fystränare) och Pierre (mångsysslare) försökte jag ena gruppen. Jag vet att det ibland blir mest klyschor innan matcher, men jag försöker ge spelarna en känsla, något att förhålla sig till och jag försöker säga sådant som jag som spelare växte av att höra.

Jag sa att vi skulle göra det enkelt. Att om bollen spelades framåt, skulle vi snabbt förflytta oss framåt. Om bollen spelades i sidled, skulle vi förflytta oss blixtsnabbt i sidled. Och – inte minst – om bollen spelades över oss och bakåt skulle vi snabbt ta oss hem, bli kompakta, vinna andrabollen och kväva Blåvitt.
Blev jag bönhörd? You bet!
Det var en formidabel arbetsinsats i första halvlek.
Blåvitt fick aldrig en lugn stund och när vår trio centralt började hitta varandra gled matchen över i vår favör.

När Antonsson fanns i laget hade vi ett vasst djupledsspel. Det har vi tappat. Men den senaste tiden har vi plockat fram ett distansskytte av hög klass.
Samtliga mål idag kom från skott utifrån. Hur ofta sker det?
Vi hade sex skott på mål, fyra gick in.
Så trots att vi ägde det mesta av spelet, skapade vi inte så konkreta målchanser, men vi gick till halvtidsvila med en 3-0-ledning.
Makalöst!

Blåvitt gjorde två byten till andra halvlek och Tom Petersson kom in och gav stadga åt deras mittfält och vi tappade ork och kraft och plötsligt fick Blåvitt-spelare mer tid och yta, men vi fredade oss tämligen bra, men till slut kom 3-1 och efter det fick Ole Söderberg göra en riktigt vass räddning på en frispark (puh!) och istället knorrade inbytte Eid snyggt in 4-1 från distans.

Segern var klar, trodde vi, men Hysén bökade in 4-2 och så plötsligt var det nära, nära att Blåvitt också gjorde 4-3, men vi höll undan.
Det är en märklig serie, plötsligt har vi häng på fjärdeplatsen. Trots att vi inte känt att vi har haft stadga i vår prestation, trots att vi sällan känt att vi var formidabla i 90 minuter och trots att vi under större delen av serien mest ängsligt tittat nedåt.
Men förutom topp 3 är det en jämn serie och ett par segrar – som inte är en omöjlighet att ta när man får flyt och marginaler går ens väg – förändrar tabelläget drastiskt.
Just nu har vi också en hel del flyt med övriga resultat. Exempelvis slog DIF ÖSK idag och Gefle kvitterade i slutminuterna mot Elfsborg.

Samtidigt, killarna har jobbat hårt för att ta sig hit. När det svajade som mest strax innan sommaren valde spelarna att ta sitt ansvar och oavsett vad man tyckte och tänkte om saker och ting valde spelarna att sluta sig samman.
Andra lag, andra klubbar och andra spelare har valt andra vägar.
Och också en dag som denna, Ole Söderberg har fått kritik och spott och spe. Men han har jobbat stenhårt ihop med Donald Arvidsson – målvaktstränaren. Det har givit resultat.

En parantes – jag vet inte hur många bollar jag stått och slängt till framför allt Ismael och Romario under året på träningarna. Framifrån, bakifrån, från sidan, över, under och nästan igenom dem och kravet har varit att de ska avsluta på ett tillslag.
När nu Romario sätter allt från distans knyter jag näven och tänker att det kanske, kanske beror, åtminstone en pytteliten del, på alla de där kasten. Fåfängt klappar jag mig själv på axeln.
Det gäller att boosta sig för det som man kan boosta sig för.
Efter matchen messade Alvbåge och tyckte att Blåvitt verkligen var bortspelade i första halvlek. Jag höll med…