A-truppen har fortfarande ledigt och efter den sista träningen i början av november har jag inte tänkt så mycket på A-verksamheten. Vi tränade två dagar efter AIK-matchen, sedan försvann spelarna och övriga tränare på semester.
Det blev ett abrupt slut, men också rätt skönt. Jag var trött på assisteranderollen och allt den gjorde med mig som tränare.

Jag tog dock med Emin och Filip till ett lunchpass hos Crossfit Kalmar. Det var ett teampass där man körde tre och tre. Passet bestod av en Cindyvariant där en person först gjorde ett varv av Cindy (5 pullups, 10 pushups, 15 airsquats), sedan körde person två ett varv och slutligen person tre ett varv. Så höll vi på i 45 minuter.
Jag tror vi hann 22 varv var och även om både Emin och Filip fick justera pullupsen och också armhävningarna (ibland) betydde det att de gjorde 110 pullups, 220 pushups och 330 airsquats på 45 minuter.
Hyfsad overload.

Jag är numera tämligen van vid den typen av träningen, men både Emin och Filip var förstörda i flera dagar efter. De kunde knappt lyfta armarna…
Jag har tuffat på med U 19 och ibland har vi gästats av några av ungtupparna från A-truppen. Jag blir alltid lika glad när Herman, Svante och de andra hör av sig och frågar om de får vara med på min träning.
Det får de, givetvis. Och det är härligt att se deras attityd. Det spelar ingen roll att de kommer från A-truppen, de behandlar träningen som om den vore den viktigaste i deras liv och jag älskar att se det. Och det känns lite som när ens barn uppför sig så som man har uppfostrat dem till att göra.

En bra låt från 2016.