Öppet brev till mina barn: Varför vill ni prompt krossa mina tår? Varför riktar ni in er på de sköraste delarna av min kropp och släpper vassa, tunga föremål från höga höjder över just mina tår?? Senast i morse fick jag en vitlökspress sulad över hallen rätt på långtån som ju redan är stelopererad och numer icke böjbar efter incidenten: Igor drar ut full kökslåda med inbyggt stopp men lyckas med sin brutala två-årskraft  forcera stoppet varpå lådhelvetet naturligtvis landar på långtån som krossas, blir blå och fullkomligt obrukbar. Nu är jag där igen, med en blå, krossa tå som fan inte duger till särskilt mycket. LÅT BLI MINA FÖTTER!

I övrigt denna morgon: Funderingar kring prostitution. Jag undrar varför det är så jävla utbrett accepterat att killar nån gång i livet liksom måste få besöka en bordell eller gå till en hora. Som ett skämt, eller som en dum grej i ungdomens glada dagar, som en liten manlighetsrit, en rest från en utdöende dekadent tid. Det ingår liksom i att vara man, och det är ingen som dömer den manliga delen av samhället för det. Tvärtom är det acceptabelt och vi stämplar inte män som nån enstaka gång gått till en hora som torskar.  

Men tänk er motsvarande, att alla tjejer liksom tyckte att det ingick i att vara kvinna, att nån gång sälja sig själva. Som en liten kvinnlighetsrit, att sälja sig själv bara nån gång sådär.

Inte så jävla soft om man vänder på det, va?

Ja, ni hör ju, det snurrar på upp i min femiminstiska hjärna. Det snurrar på.