Ett nytt liv har börjat. Visst är det så kära vänner. Dagis kom in i bilden och jag skolkar från mitt skrivgöra som aldrig förr. Jag skriver nu i stället, halva natten minst. 

(hur i helvete ser jag ut här då?, Fatface. Jaja, Ninna är i a f söt som en sommardag.)

Jag drog alltså ut till Gnesta i morse. Min lilla raring är för liten för att ridas, så det blev en helt jävla amazing Brokeback Mounatin-tur genom det sörmländska mycket trollska landskapet på snyggingen Valentino (quarterhäst, inte spansk raggare). Och en uppföljning av projekt kollektiv. Min hästkompis Anna har nämligen grovt förenklat uttryckt blivit med kollektiv. För ett år sedan bytte hon liv. Hon hittade en gård, en ny kille och fick ett kollektiv på halsen… Därför är mina turer till Gnesta alltid en mycket intressant studie av det här kollektivprojektet med hönor som ska nackas, ombyggnationer av grishus,  nya Tipis i trädgården, komposter och cirkusvagnar. Alltid lika spännande att se vad som hänt sedan sist. En sak är klar: Gröna vågen har landat i Gnesta.