Säger min älskling med halvslutna gfebriga ögon. Nej, det blev en sjuk dag.

Första spyan hamnade på mitt nyvädrade duntäcke. Den andra på ryamattan i vardagsrummet.

Små barn vill inte kräkas. Därför tillkännager de inte att spyan är på väg förrän kräkset okontrollerat bara far ut över högst olämpliga landningsplatser. Som min rya.

Fuck hinkar, handdukar och plastpåsar. Barn vill kräkas på bilsäten, duntäcken, äkta mattor och i soffor. 

Har alltså ägnat de senaste 30 minutrarna åt den mycket ocharmiga uppgiften att avlägsna osmält Igor-lunch bestående i små morotsbitar och tuggad fjärilspasta från vardagsrumsmattan. Tur att pastan kokades al dente, det blev liksom mindre geggigt så.

Det vabbas på här på Skånegatan.