Med en sopsäck över armen går jag njutandes genom mina rum. Rensar i röran. Plötsligt inser jag att jag nu befinner mig i samma läge som Wille gjorde när han och jag delade liv. När vi städade var han den som drog fram den svarta säcken, jag blev asirriterad och tyckte att det var en sorts latmansstädning han ägnade sig åt. Ner med skiten i säcken bara, klart! Själv tyckte jag att värdet låg i att putsa, arrangera och ställa fint.
Men nu har också jag efter i runda tal 25 års städning tröttnat på småduttet, på iordningställandet av alla dessa små värdelösa saker som kanake främst barn fullkomligt älskar att släpa in, så det blir sopsäcksvarianten. Mitt hem töms sakta på saker…