Japp, så var denna dag snart till ända. Min kräksjuka son har hämtat sig och är nu frisk som en liten nötkärna. Och oändligt uttråkad på att hållas hemma, hållas i stillhet. Dagen i dag blev alltså explosiv. Den blev glad och sprallig. Och jävligt röjig. Mitt hem befinner sig i ett upp och nervänt tillstånd. Det jag plockade undan revs ner, det jag dammsög blev i samma stund som sladden drogs ur smuligt. Det såpatorkade geggigt. Sisofys-projekt med andra ord.

Men vi har haft det mysigt ändå. Tricket är att släppa taget och bara låta det bli litet som det blir. Stökigt och bökigt. Städa kan man ju göra sen.

I övrigt denna något bleka tisdag har jag börjat odla en besatthet som jag många, många gånger förr hamnat i. Jag surfar gårdar. Jag surfar hästvänligt hus. Måste bo i ett hästvänligt hus snart. Känner jag just i dag. Måste surfa vidare nu…