Av någon anledning befinner jag mig fortfarande i ställtid. Jag kom till kontoret för tre timmar sedan, men håller mest på med beställningar av amerikanska boots, ett besatt surfande efter olika hästtillbehör som cuttingsadlar, stallplatser, bettrekommendationer, höanalyser och annat kul…

Allt på grund av den här bebisen:

Ni förstår att det går ju inte att hålla på med jobb när man bara vill skolka och åka ut i skogen och umgås med den här flickan. Då blir det ställtid. Skolk på plats liksom. 

Sån har jag varit hela livet. Ser jag en djuraffär så dras jag dit som en fluga till skit. Ser jag en betande häst så stannar jag bilen och ställer in det mesta. Granngården är paradiset för mig. Foder, grimmor, grepar, stängsel. Pulsen ökar och en sådan total känsla av välbefinnande infinner sig.