nu är jag sjuk i allafall. Skit också.

Men gjorde det bästa av situationen nu på kvällskvisten och hyrde en rulle, köpte ostbågar som tyvärr rev för mycket i halsen för att intas av mig, och en pava julmust.

Det blev Sex and the City 2. Olga var sugen på den och man kan ju inte vara anarkafeminist hela jävla dagarna. Men: Fy. Fan. Vad jag HATAR karaktären Carrie Bradshaw. 

Gosch, vad jag avskyr henne. Stilen, hennes babyröst och puttituttande manipulationer, hennes extrema självcentrering, larviga små analyser av det hon tror är samtiden, hennes absurda jävla klädintresse, drinksippande och konstlade kompisrelationer.  Och det där löjliga tillrättalagda umgänget med bögen. Och som grädde på moset: Carrie Bradshaw och hennes Big ska inte ha barn. Mantrat ”Only you and me forever, just us”… gick som en röd tråd genom hela rullen och jag fick ångest varje gång hon böjde sig fram mot Big och viskade dessa unkna fraser. Vilken mardröm att spendera resten av livet ENSAM och BARNLÖS med den där avmagrade sönderfönade shopaholic-alkisen som bara bryr sig om Dior, vintage-versace och nagellack. Hur kan man tycka att Carrie Bradshaw är en skön tjej? Jag förstår det bara inte. 

Och satan i min lilla låda så mycket det dracks filmen. Skulle vara kul att bunkra upp med diverse rusdrycker och försöka dricka samma drinkar i samma takt som i filmen. Det är en förfestidé som heter duga. Problemet är att jag skulle ligga och umgås med toan efter halva rullen. Så mycket dracks det.