i dag känner jag för följande: 

Äta sjuka mängder fett, verkligen bunkra upp med energi.

Hitta en jävligt mysig, mörk, gömd håla. 

Vara täckt av en stor, varm, mullig päls.

Kura in mig, köra yogaandning och finally gå in i en djup, skön, drömsk sömn.

Gå i ide. 

 

Vakna sen i mars av talgoxens sång till ett ljust, varmt och mycket mer hoppfullt mående. 

Brunbjörnarna är de enda som har fattat hur man gör för att stå ut här uppe. Man softar sig igenom den mörka, isiga halvan av året.