men insåg att jag är ett hån för mig själv just i dag. Myskläder, gårdagens mascara, smutsiga glasögon, och ett mycket, mycket trött ansikte. Ingen vacker syn. 

Tänkte gå på yoga i morse, men mina smågrabbar höll låda hela natten, så jag hade inte pallat sex solhälsningar. Tror att jag hade börjat grina.

Den större ville inte gå och lägga sig överhuvudtaget. Det var stoooora tårar, stooora gester av själslig smärta och sorg när sängen kom på tal. Inte likt honom alls. I stället kom han in i en andra andning där han började sortera sina kläder, mata grodorna, städa, ställa sina bilar i ordning och andra fina aktiviteter som ju värmer i modershjärtat. Smart unge, det går ju inte att bryta en sådan positiv städljusstråle. Vid 23 somnade han bredvid mig i soffan. Då vaknade lilla Lo, och var hur pigg som helst. Garvade och härjade runt och startade små ettårs-projekt à la hämta Bamsetandkrämen i badrummet och klämma ut på mammans sömniga ansikte där hon låg i sängen och försökte uppmana till sänggående. Haha, jättekul Lo. NOT.

I kväll blir jag arga tanten. Stränga mamman, oavsett list, små manipulerande städsessions och annat gulligt. I kväll ska ni lömska små barn sova. Basta.