Det var kolmörkt och min Iphone har ingen blixt, dessutom vet jag inte om de andra föräldrarna vill att jag outar deras barn. 

Nåväl, vi får ta det i ord: skitfint lussetåg, as simple as that! En stor imponerad bamsekram till fröknarna som dresserat min lilla Lo till att kunna sitta still, göra perfekta handrörelser OCH låta tomtemössan vara på till slutet. Min son. Herregud.

Iggy var lika bra han. Så söt. Så på. Så laddad. 

Men bieffekten: två kräksjuka pojkar. Det tar ju aldrig slut. Jag är så trött på skiten att jag inte tänker skriva mer om sjuka barn. Vips så försvann alla sjukor. Från och med nu finns inte vab här på skånegatan. Här finns bara glamour. Not. Men ni hajar, ämnet är så att säga uttömt, jävligt uttömt.

Kvällens:

Låt på hjärnan: Gubben i lådan. Daniel Adams Ray är min nya älskling.

Telefonsamtal: Josefin Crafoord, alltid lika kloka Josefin, en diamant bland glaskristaller.

Mat: Soppa och rostisar. Lågvattenmärke. Men näring till de sjuka ska det vara.

Event: Städning av akvarium med följden att den fetaste afrikanska albinogrodan gick bananas och rymde. Thrilling.

TV: random skit.