Har precis slagit mig ner vid skrivbordet på kontoret som ekar tomt. Har i 30 minuter försökt motivera mig själv här med Håkan Hellström på högsta volym, ett par tända ljus och en kopp kaffe vilket dessvärre bara har dragit i gång en stark längtan efter hallaballola. Jag vill skolka. Vilket är en störd känsla, för jag älskar ju egentligen att skriva. Men jag vill alltid skolka när jag måste något. Alltid. Det ligger som en inbyggd mekanik i mig. Lite kbt på det, så kanske jag kan ändra känslan.