Hanne Kjöller och Katarina Wennstam har någon slags så totalt jävla onödig feminist-catfight i DN. Kort: Hanne Kjöller tycker att Maria Sveland är irrationell när hon beklagar sig över moderskapet i romanen Bitterfittan för att 100 sidor senare skaffa ytterligare en unge. Hanne tycker att Maria Sveland kunde ha låtit bli att skaffa barn om det nu är så förbannat jävla jobbigt. 

Katarina Wennstam, Maria Svelands polare, går till motattack mot Kjöller och tycker att hon är trångsynt.

Kjöller bjäbbar i dag tillbaks. Läs här, så hajjar ni vad jag menar.  

Det är den här typen av ickedebatter som gör att folk inte vill kalla sig feminister. 

Kjöller: att vara människa är inte att vara logisk. Att bli mamma har ingenting med rationella känslor att göra. Att ständigt vara ockuperad av barn är ett jävla krigstillstånd emellanåt, men för det mesta är det naturligtvis alldeles, alldeles fantastiskt. Men säg den mor, eller den far för den delen, som inte någon gång in the middle of the night när ungen vaknar för femtioelfte gången och skriker rätt in i ens trötta öra, har önskat sig ett barnfritt enkelt utsövt liv med full fokus på de egna behoven.  Säg den kvinna som, när hon tittar lite närmre på de strukturer som är normativa i vårt samhälle, inte blir topp tunnor hopplöst rasande. Vi lever i en orättvis värld fortfarande. Och som Katarina Wennstam säger – visst finns det undantag som bekräftar regeln – men de är just undantag.