Här har vi en ararkist och jag gillar det:

”Att vara människa är att vara unik. Någon är mer logisk, andra mindre. Att vara människa är också att vara helt olik någon annan och mer lik en annan, men till syvende och sist är man den man är. Så långt kan vi generalisera människan. Men att vara förälder är ungefär lika mångsidigt som att vara människa, det enda som skiljer föräldrar från andra människor är att vi har barn. Annars är vi, liksom människan, helt olika varandra hela bunten. 
Så jag tar mig friheten på din uppmaning att säga den mamman som inte har ”önskat sig ett barnfritt enkelt utsövt liv med full fokus på de egna behoven” – jag. Jag har heller inte blivit rosenrasande över den struktur vi lever i. 
Jag blir däremot fullkomligt galen av att bli generaliserad av andra kvinnor. Blir vi inte alla galna av det?
Jag vill inte placera mig i en ism bara för att jag tror på alla människors lika värde. Jag vill heller inte gå med på mamma-gnället om hur jobbigt det är med barn. Just därför att jag tycker inte det är jobbigt. jag tycker det är knock-out awwsome därför att ajg skapar min tillvara med mina barn efter MINA idéer och inte någon jävla föräldragrupps idéer eller en mammapraktika eller tidningen Mama eller hella jävla mediasveriges kokoideal om att man ska vara toppenpedagog, assnygg, framgångsrik, ha en cool snubbe och sitta i rätt lya i rätt stadsdel och sörpla latte på rätt ställe. Dra ner på alla de yttre attributen och foka lite mer på de få år som barnen är små för jävlar i min låda vad dom aldrig kommer igen. 
jag är inne på andra kullen av ungar nu och med mitt ickerationella tänkande skulle jag lätt skaffa tre till. Men nu räknar jag med att komma tillbaka med fläkt i arbetslivet om några år och då vill jag inte kombinera karriär med barnafödande….därför att jag körde på timing – för jag tror var sak i livet har sin tid.”

Men jag vill ändå öppna upp för debatten Josefin. Alla har inte  förmånen att kunna friflyga som du. Alla har inte förmånen att välja sitt liv utifrån fria förutsättningar, det är min fasta åsikt. Och att tyst bara acceptera och nöja sig med att vi lever i en värld där män och kvinnor (detta är generellt) inte åtnjuter samma rättigheter, det tycker jag är fullkomligt rubbat, om du ursäktar ordvalet. Den som inte vill bli kallad feminist förstår jag mig bara inte på. I övrigt håller jag med dig om allt.