Men det är svårt att känna sig seriös när ens enda unge har lekt bort telefonen och ens andra unge har fördärvat hela jävla natten med sina varannan timme återkommande rop ”TUTTE,TUTTE,TUTTE” . Han vill INTE ge upp greppet om mina bröst och dess innehåll. Och jag blir toooookig. Men Hanne Kjöller: jag kanske kommer skaffa mig en fjärde unge ändå. Man är helt enkelt inte rationell över huvud jävla taget. I synnerhet inte när man är så trött som idag.

Och ytterligare ett tillägg i den här debatten: Ni som läser Bitterfittan som att Maria SVeland känner sig snärjd av sina barn, har nog läst lite tokigt. Hon känner väl sig fångad av hela systemet, av alla de idéer som omger moderskapet och kvinnligheten. Det är först när man blir mamma som man få känna på the mother of all Skuld, det är ju det som är det knepiga. Inte ungarna i sig så klart.  Skulle gärna ha Bin Laden många ungar om jag slapp skulden och rädslan för att inte räcka till.