Jag och Lo, varm choklad, bullar och en gnistrande sol. Stallet är en befrielse, en ynnest, ett livselixir. Och hur kär blir man inte i den här flickan:

Nu är det Ekdahl på fyran. Fruimport. Unni Drougge är grym. Män som ”importerar” kvinnor gör det i 89% av fallen från fattiga och odemokratiska länder. Kvinnor som ”importerar” partner gör det endast i 19% av fallen från fattiga och odemokratiska länder. Det var väl ingen nyhet. Men fan vad irriterad man blir på dem som ändå, trots siffror, trots mängder av bevis på hur jävla knäppt den här importen oftast slår, ska hålla på och försvara sitt agerande. Att folk ska envisas med att referera till sina egna – och, detta är viktigt, avvikande – giftermål med thailändskor. Det är klart att det alltid finns undantag från regeln. Folk som träffas och drabbas av kärlek. Men måste man då välja att blunda för de problem som ju alldeles uppenbart existerar. Måste man välja att vara för fruimport bara för att man råkar tillhöra ett så kallat undantag. Lika knäppt som de vuxna karlar som kan slänga ur sig ”ingen har väl dött av lite smisk”, bara för att de själva fått stryk som små och inte blivit våldsverkare, kroniskt psyksjuka eller ickefungerande. Att man liksom ska försvara ett klart dysfunktionellt, orättvist system för att slippa känna sig som ett offer. Skumt. Och dumt.