som denna hör jag per automatik Lou Reed skråla sin dänga Perfect Day i hjärnan. 

Fin dag för att allt har känts lätt. Smidigt. Kul. Lugnt. För att allt har klaffat utan stress. Utan hell. För att det solen har stekt. Hästarna stod i hagen och verkligen grillade sig. I en liten klunga stod de och bara absorberade de värmande strålarna. Jag och Olga drack varm choklad och mös. Trodde att den här hästflytten skulle bli för mycket. Ytterligare ett måste på schemat. Men nej, det är en sån vila i att vara där ute. Jag vill bara skolka och åka dit hela tiden. 

Nu har min trotsiga fyraåring somnat i fåtöljen på följande vis:

Så går et när man vägrar gå och lägga sig. Man somnar ändå. Haha, ett noll till mig Iggy!