för min lilla Olgis som fylde 10 den 27 februari. Hon har varit hos sin pappa, så vi hade kalas för henne i dag. Tänk att jag har ett tioårigt barn. Det är så overkligt. Så märkligt. Tiden gäckar mig. Känner mig bestulen på tid. För den 27/2-2001 känns som i går. Jag minns doften i vårt hem på Mariaprästgårdsgatan 16, jag minns färgen på väggarna, tavlornas placering, springorna i det gamla trägolvet, knapparna på torktumlaren, pianots klang. Chocken, det så totalt oförutsägbara i att bli mamma. Ååå jag minns det som i går. Absurt. 10 år sedan. 

Nu: sömn.