Har bara levt på i mitt monotona rutinliv i dag. Gnetat på med olika små textprojekt. Pratat alldeles för mycket i telefon. Läst tidningar. Vikt tvätt. Ätit lunch. Inte mycket nytt på Sannakartan. Måste in med lite glamour nu, lite pepp. Lite crazyness, fast på ett ordnat vis.   

På onsdag blir det en ayurvedisk ansiktsbehandling i allafall. Lite glam. Natural facelift med indiska oljor. Tar bilder och visar före/efter, lovar. Sen vill jag se Lust och Last i veckan, porrmåleri på Natinalmuseum. Önskar mig också tålamod nog att tanka över alla mina gamla 90-tals cd´s till datorn. På p3 i kväll var det tema 1991. Shit vilka flashbacks. Nirvanas Smells s like Teenspirit. REM´s Loosing my religion. Eva Dahgrens Kom och håll om mig. Musikminnet är hardcore-utvecklat i min hjärna. Mina känslor sitter i musiken. Jag färdas blixtsnabbt in i samma känsloupplevelse som när jag var tretton. Otäckt nästan. Jag värjer mig i bland. Vill liksom inte vara trettonåringen igen. Det var förenat med sådan ovisshet, sådan explosivitet, sådan gränslöshet. Rimmar illa med de här små fasta rutinerna som jag sent omsider i livet har lyckats skapa och som gör mig gott. Som ger lugn och ro. Och så kommer trettonåringen och spökar när Kurt Cobain vrålar i etern. Rädd blir jag då.