Pia skrev så här
av”Det var väl det jag alltid trott, du har sånna problem med din berömde, självupptragne karl..! Nu tar han kokain också! Det är väl därför du gapar och skriker om hur synd det är om dig som kvinna (din täckmantel) här på bloggen. Har alltid fattat att det gömmer sig mer bakom er lilla yta. Så var det också! Han väljer knarket före familjen, sånt kan ju bryta ner vem som helst. Så du behöver inte spela tuff och styv i korken längre, Sanna! Ingen köper det ändå”
Svar: Pia, vad är det jag döljer? Vad har jag bakom min ”lilla yta”? Kan man inte vara en glad människa, med åsikter, integritet, självkänsla och själförtroende om man lever med beroende kring sig? Måste man dölja, ljuga och må dåligt för att någon i ens familj har ett beroende?Nej, faktiskt inte. Gå på ett Alanon-möte eller ett ACOA-möte och lär dig om beroendesjukdomarna. Lär dig att var och en som är vuxen har ansvar för sitt eget liv, sitt eget mående och faktiskt i slutändan: sin egen lycka. Livet är inte slut för att ens farsa/morsa/flickvän/pojkvän/barn har ett beroende. Det går att göra något åt det. Det går att välja livet.