när man sitter på en unghäst. I´m all with you på den punkten. Men ibland bara uppstår feeling och med Birgitta Freter (svensk mästare i Barrel Race och proffs på att rida unghästar) i andra sidan grimskaftet kändes det helt tryggt. Hon hade suttit upp före mig och flaxat med rep och händer och betett sig som en galning däruppe på ryggen, Ninna stod mest och sov. Hon var som en zombie i händerna på Birgitta. Helt trygg. Och jag fick feeling. 

De enda kommentarer jag fick på den bilden var av karaktären ”hur jävla ointelligent kan vara som sätter sig på en unghäst utan hjälm, det säger mer om din bristande vana” osv, osv, osv. 

Kom igen, jag fick feeling. Jag är inte en förebild när det gäller inridning. Jag tar hjälp med den biten och känner mig helt trygg med den hjälp jag anlitar. Easy folks, jag ska inte dö på hästryggen, jag lovar.