Två år sedan jag sist satt i den här stolen och väntade på att bli klippt. Jag har på fullaste allvar inte haft tid. Eller tid och tid. Har prioriterat annat helt enkelt. Håret är som en sorglig rishög. Långt men kluvet. Nu ska jag bli mörk o få lugg och slippa rugget. 

var som sagt alldeles underbart (förutom att det är en typ diktatur med en kung som när helst det behagar kan upplösa det folkvalda underhuset. Han är ändå är öppen för en demokratiseringsprocess och en modernisering av landet, så det kändes ändå någorlunda ok att bidra med mina euros därnere) 

Reser man till Jordanien kan man få den perfekta kombon av sol och bad och barnvänlig kultur. Kidsen älskade att hänga i Petra. Nemas problemas att kolla på gamla fornlämningar, makalösa berg, romerska amfiteatrar och Moses/Jesus-platser om man när man fick göra det från en åsnerygg/dromedarrygg/hästrygg. 

Aqaba (1,5 timme från Petra) ligger ju nere vid Röda havet och har precis lika klart och snorkelvänligt vatten som Sharm el Shejk. Många fancy, interantionella hotell att välja mellan. 

Döda havet får man ju inte heller missa. Vi bodde på Holiday In, ett stort resort med sju pooler och egen strand vidi det Döda. Galen känsla att flyta som en kork. Halvuppskattat av barnen som mest fick svid i småsår och på sönderkliade myggbett. Men som de älskade poolerna. 

Hela landet är i övrigt fullt av Jesus/Moses/bibliska/romerska platser, man kan till exempel bada i Jordan river där det sägs att Jesus himself döptes. 

Det går att brassa över till Jerusalem och Betlehem relativt enkelt och snabbt om man vågar sig på det vill säga.

Relativt billigt att flyga (runt 3000 spänn tur och retur till Amman). Hyfsat billigt med mat och boende. 

Skulle definitivt kunna tänka mig att åka tillbaka. 

i soffan och hör regnet smattra mot mina skamligt smutsiga fönsterrutor. Längesen jag bara låg så här och sket i texter och krönikor, på allvar med den rofyllda känslan av att allt ordnar sig, softa baby, softa. Slår på tv´n och dyker in i antikdeckarna, zappar vidare in i random dynga. Ser min ovikta tvätt som förgyller vardagsrummet med mjukmedelsdoft och bara skiter i att vika den. Loggar ändå in här för att delge er denna min lata och njutningslystna inställning till livet. 

Om exakt 10 minuter är det slut på zappandet. Då hämtar jag pojkarna i regnet och går på café. 

Jag gråter mycket sällan, men En unge i minuten får tårarna att spruta här i soffan. Delvis av det vackra i att se liv bli till, men lika mycket för att jag minns den där totala utsattheten i att ha en unge halvvägs ute, ha satanjävligt ont och INTE kunna backa bandet. Vilken lott att vara barnaföderska. Fy fan och halleluja.

Undrar hur många år framöver jag ska behöva vakna av att rulla in i en motorcykel

Badar i salt, steker i sol, sover i sand. Jag och alla barnen har ledigt. Från allt. Ville bara säga det, så att ni inte tror att jag har sagt uppbloggen eller så. Finns det något mer vilsamt än öknen?

I morse när jag vaknade hade jag ett lagom upprört sms från mamma i telefonen. Hon ville påminna mig om att hon minsann hade erbjudit sig att stortvätta åt mig en gång i veckan och att det därför var onödigt och dumt av mig att gnälla så. Langa över din byk bara! Typ. Det här är ju så otroligt snällt erbjudet av min mor, det är bara det att det tar emot något så inåt helvete att känna sig som Stig-Helmer. Måste helt klart jobba på förmågan att ta emot hjälp. 
Nu pizza på Primo Ciao Ciao. Så sjukt god. 

flyr förbi. 

Gav mig på ett bullbak i dag och gjorde raskt iakttagelsen att jag inte har knådat en deg på över ett halvår. Jag fattar inte vad som händer, men uppenbart har jag inte tid med ett skit. Inte ens ett ynka bullbak lite då och då.

Saker jag däremot gör hela jävla tiden, som upptar stor del av min rusande tid:

Tvättmaskinen och allt som har med den att göra. Jag slänger i minst en maskin om dagen och måste därmed hänga tvätten som låg i. Har alltid älskat den här sysslan. Mjukmedel är en fröjd för näsan.  Det blir fint och rent, utan att man behöver göra allt för mycket. Men tro på fan, jag håller så fett på att tröttna. Jag har drömmar om att slakta maskinhelvetet. Att sluta bära kläder. Låta barnen valsa runt i skitigt. Låta dem lära sig att inte börja dagen med att spilla vaniljyoghurt över hela outfiten och sen fortsätta dagen i en enda lång spillorgie + bad i damm och lera.

Min ICA-butik. Same shit här. Har alltid gillat min lilla söta ICA som visserligen är dyr och har ett taffligt utbud, men jag har gillat den ändå. Nu kryper det i kroppen när jag närmar mig deras bröddoftande entré. Fuck vad jag handlar och kånkar kassar. Fuck vad trött jag är på det.

Slutsats: Rokad. Fetrokad. Måste göra åt denna min gnälliga inställning.

Eller nej, jag tänker låta mig hållas. Tror det är bra att gnälla lite, då kommer man ju åtminstone fram till vad man vill ändra på. Förhoppningsvis utan att spränga tvättmaskinen.     

Albinogrodorna skrämmer skiten ur mig. Hur stora ska de bli egentligen? De har dubblerat storleken på bara 6 månader… Kommer de äta upp min vackra silverfisk?